Kraft och kreativitet i Loftahammar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den vackra svenska landsbygden ser olika ut i landet. Överallt finns dock behovet av ett bättre näringslivsklimat, en sundare bostadspolitik och en ordentligt utbyggd infrastruktur. Jag tänker då inte bara på vägars skick och turtätheten i kollektivtrafiken, utan också en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som jag slagits mycket för: Den om bredband till alla hushåll.
Tillgången till höghastighetsanslutning till internet är särskilt viktig för människor på landsbygden som i högre utsträckning arbetar på distans. För att drömmen om det mobila samhället ska kunna realiseras och för att människor ska våga ta steget och flytta till en plats som kanske ger högre livskvalitet, men som ligger sämre till i förhållande till arbetsplatsen, krävs att staten tar sitt övergripande ansvar för bredbandsutvecklingen. I Loftahammar har dock it-satsningen fungerat exemplariskt med undervisning på distans för barn boende på öarna.
Men det krävs nya tag inom flera områden för att en ?levande landsbygd? inte bara ska bli slagord och för att avfolkningen ska minska. Landsbygden måste utvecklas på sina egna villkor. Därför måste statens detaljreglering minska och kommuners självbestämmande öka.
Det kommunala självbestämmandet måste öka inte minst i fråga om strandskyddet. Att erbjuda attraktiva strandnära boenden kan vara ett sätt att underlätta för människor att flytta till glesbygdsområden.
I till exempel Loftahammar, där jag själv har fritidsboende, märks problematiken med 1 000 åretruntboende men hela 20 000 människor under sommarmånaderna. Alla förutsättningar finns för att fler skulle kunna bosätta sig i området om villkoren för byggande förbättrades och kommunen gavs större självbestämmande också över de kustnära områdena.
På samma gång måste fastighetsskatten avskaffas, eftersom den är en orättfärdig skatt på orealiserade tillgångar. En avskaffad fastighetsskatt gör det attraktivt för nya människor att bosätta sig utanför städerna och nära havet och man kompromissar inte med lokalbefolkningens behov av förutsägbarhet och trygghet i boendet.
Det lokala självbestämmandet måste öka även då det gäller fiskerinäringen i orter där det är en viktig inkomstkälla. På grund av den snåriga detaljregleringen har svenska fiskare i dag svårt att konkurrera med närliggande länder. Vi vill införa individuella överlåtelsebara fiskekvoter för att få bukt med problemet med utfiskning och ge fiskare större eget ansvar över sin näring.
Vi vill också göra det enklare att starta och driva företag. Potentialen att driva företag i kustnära områden är särskilt stor med tanke på hur populärt det är att turista nära havet med de lockelser som finns i form av rekreation, seglarliv och fiske. Samtidigt är sådan näringsverksamhet ofta beroende av att det är möjligt att ha säsongsanställd personal.
Arbetsmarknadens regler måste ändras så att arbetsgivare har råd med tillfällig personal och det för arbetstagaren blir lättare att växla mellan olika anställningsformer. Till exempel kan den som är anställd under turistsäsongen lättare verka som egenföretagare andra delar av året med en arbetsmarknadspolitik som tar hänsyn till de olika förutsättningarna inom olika näringar. Den socialdemokratiska regeringens förslag om lagstadgad rätt till heltid skulle innebära ett svårt slag mot turismen och mot de många ungdomar som är beroende av arbete under sommarmånaderna.
Utställningen i Loftahammar med all sin hantverksprakt och bredd i utbudet visar på den kraft och kreativitet som ryms i det lokala samhället och hur attraktivt området är även för människor långt härifrån. Den kraften borde tas tillvara ännu bättre för att locka fler människor till skärgården även under andra tider om året!
DEBATT
Yvonne Andersson, Linköping, är riksdagsledamot för kristdemokraterna.