Kristna prövostenen för fred i Mellanöstern

Västervik2004-08-30 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kriserna i Mellanöstern fokuseras på stridigheterna mellan palestinier och israeler samt olika muslimska riktningar. Den alltmer krympande minoriteten av kristna i området har kommit i skymundan. För en generation sedan uppgick den kristna andelen av befolkningen i Mellanöstern till 20 procent och är i dag under 2 procent.
I Turkiet har de kristna historiskt utsatts för förföljelser, som kulminerat vid mitten av 1800-talet och under 1910-1920-talen.
I Irak har de kristna utsatts för förföljelse under 1930-talet och in i våra dagar, senast vid terrorattentaten mot kyrkor i Beirut. Utvecklingen för närvarande i Irak är mycket oroande för de cirka 10 procent av befolkningen som är kristna. Cirka 40000 har nyligen lämnat landet.
Både i den Nationella konferensen i Bagdad och i den Nationella kommittén är den kristna befolkningen klart underrepresenterad. I det kurdiskdominerade norra Irak ges de kristna inte de administrativa och mänskliga rättigheter konstitutionen berättigar dem till.
I Libanon trängs den kristna andelen av befolkningen alltmer tillbaka av de muslimska befolkningsgrupperna. Libanon var en gång Mellanösterns pärla men har under decennier våldtagits fysiskt, ekonomiskt och politiskt av förövare utanför och innanför landets gränser.
På papperet är Libanon en demokrati, men det är en demokrati på diktaturens villkor. Det tidigare fria och självständiga Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike.
Libanon är Mellanösterns första demokrati med en konstitution, som garanterar maktdelning mellan landets större religiösa grupper     kristna, sunni- och shiamuslimer. Sedan mitten av 1970-talet innebär Syriens militära närvaro/ockupation att makten inte längre ligger i händerna på folket. Såväl president, regering och parlament som armé styrs från Damaskus.
På ytan verkar Libanon, jämfört med omgivningen, tämligen lugnt, normalt och välmående för den tillfällige besökaren men under ytan finns, efter ett långvarigt förtryck utifrån, fruktan för våld och förföljelse, tystnad och självcensur. Konsekvensen har blivit antingen resignerad anpassning eller flykt från hemlandet.
Den nya majoriteten i Turkiet är på god väg att införa de demokratiska lagar, regler och garantier för mänskliga rättigheter, som krävs för ett framtida medlemskap i den Europeiska unionen, men mycket återstår fortfarande.
Den kaotiska situationen i Irak gör den demokratiska och konstitutionella utvecklingen ytterst osäker för hela det irakiska folket. Västvärlden borde ta på sig ett särskilt ansvar för att påverka regimen i en riktning, som inte bara tar hänsyn till den kurdiska delen av befolkningen utan också garanterar de 2,5 miljonerna kristna i landet en proportionell representation politiskt och de mänskliga rättigheter som skall tillkomma alla.
När det gäller Libanon måste inte bara USA utan också FN och EU kraftfullt verka för att den syriska militära och politiska närvaron i landet snarast upphör, så att en demokratisk utveckling mot ett återigen fritt och suveränt Libanon kan inledas. Det skenbara lugn som råder i landet kan snabbt förändras till öppen konflikt. Vill världen undvika ytterligare en krigs- och oroshärd i Mellanöstern är det bråttom. (SNB)
DEBATT
Nils Oskar Nilsson är moderat, tidigare kommunalråd i Botkyrka och riksdagsledamot 2003/2004.
Läs mer om