Kulturell allemansrätt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den svenska allemansrätten är känd över hela världen. Människor från andra länder uppfattar det ofta som fascinerande att vem som helst tillåts vistas nästan var som helst i naturen. Inte minst i vårt län har vi många besökare som lockas till skogen, till sjöarna och till tystnaden från främst svenska städer men även från bland annat Danmark, Tyskland och Holland. I Sverige tar vi allemansrätten för given. För oss är det naturligt att alla människor oberoende av vilka de är ska få vistas i naturen, därför att det är något människor behöver få göra för att må bra.
Det är lika naturligt att människor behöver kultur för att må bra. Därför ska det finnas en kulturell allemansrätt, vilket innebär att alla människor ska kunna ta del av kulturutbudet. Det ska inte spela någon roll om du till exempel har ett funktionshinder, om du bor i glesbygden, om du är född och uppvuxen i ett annat land eller om du är ung och har ont om pengar. Alla ska få vara delaktiga i kulturen. Då tjänar kulturen också som en brygga mellan olika grupper i samhället, till exempel mellan unga och gamla.
Enligt Töres Theorell, läkare, specialist i internmedicin och professor på IPM, Institutet för psykosocial Medicin, Karolinska Institutet i Stockholm, så finns det ett klart samband mellan människors kulturvanor och deras livslängd.
Antalet människor som känner sig nedstämda och trötta i Sverige ökar ständigt, vilket i sin tur leder till höga sjukskrivningstal. Kultur kan hjälpa många att må bra, både i förebyggande syfte och som en del av rehabilitering. Inom äldreomsorgen har gjorts kraftiga besparingar, det första man stryker är kulturen, det finns ju ingen lag som säger att man måste erbjuda kultur på våra äldreboende.
De ungdomar som har haft fritidsintressen som engagerat, exempelvis idrott eller kultur under sin uppväxt är oftast de som vänder tillbaka till sin hembygd, när de varit ute och sett vad världen har att erbjuda. Detta är ytterligare ett argument för kulturell allemansrätt.
Den statliga styrningen i Sverige innebär att en stor del av det generella kulturstödet går till det etablerade kultursystemet i Stockholm. I Stockholmområdet bor närmare en femtedel av Sveriges innevånare, men det är inte rimligt att över hälften av det statliga kulturanslaget dit. Den här orättvisa fördelningen är ett allvarligt problem som inte främjar kulturell allemansrätt. Nya arenor, nya arrangörer, informella spelplatser och nya konstformer uppstår.
Att kulturen styrs av ett underifrånperspektiv bygger på tilltro till människors förmåga. Kulturarrangemang bygger på underifrånperspektiv och vilja att enskilt eller tillsammans ta ansvar. I länet finns många exempel på kultur som blommar upp underifrån. Men det krävs en annan fördelning av de statliga ekonomiska resurserna för att eldsjälarna ska orka och ha möjlighet att slå ut i full blom, så att vi som nyttjar allemansrätten även ska få ta del av den kulturella allemansrätten.
DEBATT
Artikelförfattarna är centerpartister. Ingegerd Petersson är riksdagskandidat. Karin Helmersson är kulturrapportör i regionförbundet. Eva-Lena Fungmark är landstingsledamot.