Kursplanerna ska inte styra skolan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är att beklaga när man i tidningsartikeln anger att kursplanerna ska styra verksamheten i skolan. Det är nämligen en grov missuppfattning. Kursplanerna är endast ett exempel på hur arbetet ska kunna läggas upp. De kan i många fall dessutom vara mindre lämpliga att följa än att låta de lokala arbetslagen med utgångspunkt från skollag och läroplan lägga upp verksamheten med stöd av rektor som bland annat sker i skolor där man avskaffat timplanerna.
De centrala dokumenten, som ska styra verksamheten, är skollagen och läroplanerna, vilka fastställs av riksdag och regering. Detta gäller förskola, grundskola och gymnasieskola. Sedan är det personalens uppgift att genomföra givna uppdrag inom de ekonomiska ramar kommunen ställer till förfogande i form av lokaler, personal med mera samt riktlinjer för bland annat var verksamheten ska finnas och hur samverkan bör vara utformad.
Skollagen kommer för övrigt att revideras av riksdagen under våren då bland annat kravet på att upprätta en speciell skolplan förmodligen försvinner. Vi utgår därför att även det system som byggts upp för att på kommunal nivå kontrollera skolan och som kallas cockpit kommer att upphöra. Man har från barn- och utbildningsförvaltningen dessutom kallat cockpit-sammanställningen för kvalitetsredovisning. Detta är en helt felaktig benämning och ger oftast en skev bild av verksamheten. Det är därför bättre att de centrala krafterna ägnas åt något mer pedagogiskt produktivt än cockpit, inte minst när man från statens sida kommer att utvidga sin kontroll av att skolorna utvecklas åt rätt håll. Den begränsade lärar- och skolledarbakgrund som Iseleau har präglar givetvis vad han själv anser vara viktigt. Han tar därför inte upp om vad som i stort gäller om skolans övergripande uppgift, nämligen att lägga en verklig grund för ett aktivt vuxenliv i en demokrati. Därför saknas helt synpunkter på skolans viktigaste uppdrag, nämligen att samtliga ungdomar som lämnar skolan, som barn lärt sig läsa, räkna och förstå vad de läst ? ?att de kan lämna skolan med rak rygg? som en statlig utredning uttrycker det.
Som tur är arbetar man i kommunen just med att utveckla läsinlärningen med mera på initiativ av verksamma lärare och förskollärare samt och med stöd från nuvarande förvaltningschefen och hennes närmaste man. De som är intresserade av vad kommunen gör på detta område bör därför besöka Västerviks museum på Kulbacken ? detta gäller såväl skolans personal som politiker, föräldrar och övrig allmänhet. Inte minst de som har svårigheter med att lära sig läsa och räkna samt att förstå liksom invandrare och deras barn bör göra ett besök på utställningen för att få klart för sig den i vissa avseenden verkliga spetskompetens som finns i kommunen.
När Iseleau ska försöka karakterisera den nyligen pensionerade förvaltningschefen så framhåller han att Fredriksson var den som tog fram barnperspektivet i verksamheten, ett konstaterande som verkligen saknar reell grund. Det var just barnperspektivet som gjorde att högstadieskolan i Ankarsrum byggdes, Västrumskolan fick integrerad barnomsorg och skola liksom att Kvännarens förskola-skola trots stort motstånd byggdes för tjugo år sedan och blev kommunens verkliga pedagogiska ?flaggskepp?, känt långt utanför kommunens egna gränser. Allt detta utvecklingsarbete har dessutom skett i samråd med såväl personal som föräldrar, något som gör det hela än viktigare.
Hade förre förvaltningschefen Lennart Fredriksson och dåvarande ordföranden Inger Wiman tillsammans med före detta kommunalrådet Anita Bohman dessutom fått råda skulle bland andra Västrum skola ha försvunnit och den såväl lokalmässigt som pedagogiskt samordnade verksamheten mellan förskola och skola på Kvännarnskolan avvecklats. Genom det maktskifte som ägt rum det senaste valet med hjälp av bland annat kommunpartiet vdm har denna ur ett barnperspektiv viktiga verksamhet kunna behållas liksom Karstorpsskolan.
Att då kalla Fredrikssons i huvudsak kameral syn på skolan för ett barnperspektiv säger mer om den begränsning Iseleau har om skolans mycket viktiga uppgift än vad som verkligen bör menas med ett barnperspektiv, precis som den mycket mångordiga och ganska innehållslösa intervjun med honom. Det känns därför betryggande för kommunens framtid att man efter tolv år ånyo har en pedagogisk ledning för barn- och utbildningsförvaltningen genom dess nya chef Lena Karlberg och närmaste man Kjell Fernandi. Men arbetsuppgifterna för dem är många och ambitionen hög. När dessutom resurserna är begränsade så det gäller för omgivningen att visa tålamod. Vdm kommer därför att speciellt ägna sin uppmärksamhet åt just vad som händer med skolan i kommunen.
DEBATT
Nils Westberg var skoldirektör/skolchef i Västerviks kommun 1971-1992 och företräder kommunpartiet vdm.
Nils Westberg var skoldirektör/skolchef i Västerviks kommun 1971-1992 och företräder kommunpartiet vdm.