"Jag vill se ett jämställt samhälle där vi bedöms efter vår kompetens och våra förmågor och meriter, inte kön eller hudfärg." Det är en klassisk borgerlig ståndpunkt, i det här fallet uttryckt av jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i en debattartikel i Expressen den 27 oktober 2008. Men det var då. Sabunis senaste uttalanden om användandet av kvotering till statliga och kommunala bolagsstyrelser (senast på Newsmill den 3 augusti) vittnar dessvärre om en helt annan politisk grundsyn - godtycke ska gå före kvalifikationer och duglighet. En socialist har letat sig in i den borgerliga alliansregeringen. Det är illa.
Sabunis kvoteringshets har visserligen inte (ännu) nått det privata näringslivet, men det gör inte att hennes idéer och förslag är mindre felaktiga. Vi unga kristdemokrater säger nej till all form av kvotering, oavsett syfte, situation och sammanhang - det finns många skäl till att vi har den inställningen.
För det första är all form av kvotering djupt orättvis. För varje person som kvoteras in på grund av sitt kön, sin hudfärg, sexuella läggning (eller vad det nu må vara) finns en annan människa som stängs ute på orättfärdig grund. Det är alltid fel.
För det andra är det dumdristigt att låta andra faktorer än kompetens, meriter och erfarenhet avgöra vem som ska sitta i våra bolagsstyrelser, inte minst när det handlar om de företag som vi äger gemensamt. I en alltmer globaliserad värld, med knivskarp konkurrens, är alla andra synsätt förödande.
För det tredje är kvotering rent kontraproduktivt som instrument för att nå ökad jämställdhet. Det väsentliga är likabehandling, att varje människa har samma rättigheter och bedöms som människa. Men den som förespråkar kvotering står för motsatsen, menar att en människas kompetens och lämplighet i första hand beror på kollektivistisk tillhörighet. I Sabunis fall, just nu, handlar det om kön. I andra fall om hudfärg, etnisk tillhörighet, ålder eller sexuell läggning.
För det fjärde är Sabunis kvoteringshets ett uttryck för en politisk grundsyn som olyckligt många svenska politiker står bakom, nämligen att alla identifierade samhällsproblem kan lösas med ännu mer av skatter, obligatorium, riktade bidrag samt tvingande lagar och regler. Men fördomar och dåliga attityder kan aldrig elimineras på det sättet. Ett jämställt samhälle måste byggas underifrån, från grunden.
Kvotering är alltid fel, oavsett om det handlar om tillsättandet av poster i styrelser, fördelningen av platser på akademiska utbildningar eller om hur föräldrar hanterar föräldraförsäkringen. Kvotering är ett sätt att hindra, hålla tillbaka och förminska människor. Kort sagt: kvotering är något som socialister sysslar med, inte frihetsälskande borgerliga företrädare. När de så kallade liberalerna sviker kommer vi unga kristdemokrater att i varje läge tro på, och stå upp för en politik som utgår ifrån, den enskilda människan. Det är den enda rätta utgångspunkten att ha.