Nu när hösten definitivt tagit kommandot över Tjust skärgård och vi sommargäster lämnat trakten är det stendött i Loftahammar. Båtarna är uppdragna på land och vattnet i sommarstugorna har tappats ur ledningarna. Några tappra pensionärer är de enda som övervintrar på orten och en motvindspromenad till den utrotningshotade ICA-handlaren är dagens stora händelse.
Den här beskrivningen av Loftahammar kan - i värsta fall - vara helt sann om några år. Men idag är den så lögnaktig som den kan bli. Jag läste idag i Västervikstidningen att 189 personer hade slutit upp på ett möte för att diskutera bygdens utveckling och för att protestera mot den potentiella nedläggningen av byns skola. Ortens Facebookgrupp spricker av alla kommentarer och traktens företagare har gått ut i en gemensam annons för att visa sitt missnöje med kommunens planer. Detta är en ort som fortsätter leva även när vi sommargäster packat och åkt!
Det finns en glöd och framtidstro i Loftahammar. Vi sommargäster imponeras av de många entreprenörer som steg för steg håller på att vitalisera bygden. Många har vågat satsa och bygga ut - främst inom sådant som rör besöksnäringen. Ett resultat av detta är en inflyttning till orten samt en hel del nyfödda barn. Det dröjer inte länge förrän dessa småttingar knackar på dörren till byns välmående skola - om den finns kvar då.
Ett problem i Sverige - där det offentliga står för en så stor del av vår välfärd - är vårt djupa beroende av kommunalt stöd. Några snabba beslut från excelkalkylerande politiker kan radera ut allt det som byggts upp i Loftahammar. Ofta anklagas näringslivet för att tänka kortsiktigt, men frågan är om inte de mest kortsiktiga är våra lokala politiker?
Som skattebetalare förväntar jag mig att en kommun tänker och agerar ekonomiskt. Det offentliga kan inte lova allt till alla, som en viss politiker formulerat sig. Men de som finansierar politikernas och tjänstemännens arbete kan i alla fall begära i motprestation att de som fattar besluten har ett helhetsperspektiv på frågorna och ser effekterna av sina beslut. Att det blivit tabu att räkna in dynamiska effekter i besluten är något som Loftahammar riskerar att lida enormt av.
Nyligen lade kommunen ner Loftahammars bibliotek och dessförinnan var det distriktssköterskan som tvingades flytta. Och nu är det alltså skolan som hamnat under lupp. Få saker är så betydelsefulla för en ort som en egen skola. Mycket av det positiva som byggts upp på senare tid kommer att rasa den dag som politikerna klubbar igenom sitt beslut. De som just packat upp sina flyttkartonger kommer snabbt att fylla dem igen och flytta tillbaka till storstäderna. Men två saker ska ni politiker tänka på - helst innan ni fattar ert beslut:
1. Om ni lägger ner skolan kommer det att få betydligt större effekter än ni räknar med. Jag är övertygad om att det kommer att leda till ett kraftigt minusnetto för kommunens ekonomi inom bara några år. De negativa följdeffekterna kommer att överskugga de i sammanhanget futtiga resurser man tjänar in på kort sikt.
2. Fastboende och sommargäster sitter i samma båt. Om Loftahammar satsar på besöksnäringen gynnar det de fastboende. Och vice versa: vi sommargäster vill inget hellre än att de fastboende ska utveckla orten även under den mörka delen av året. Om bygdens företagare ska "ta hand" om oss sommargäster under några få månader om året så måste de ju ha en möjlighet att driva sina verksamheter även när vi åkt hem. Även om ni politiker inte ser ett direkt samband mellan ortens skola och min öl i solnedgången på Sjökrogen en kväll i juli, så lovar jag att det verkligen finns.
Ett beslut att behålla Loftahammars skola skulle bli en katalysator för en hel bygds fortsatta utveckling. Så lägg ner nedläggningen! Annars riskerar ni att lägga ner hela Loftahammar.