DEBATT: Landsbygdsskolan - en tjänstemannamardröm

Nu går skam på torra land. Och det i form av tjänstemän på barn- och utbildningskontoret i Västerviks kommun. I en projektgrupp har man under ett års tid vridit och vänt på siffror och argument för att hitta de som passar bäst in på det som man "förutsättningslöst" bestämt sig för på förhand. Landsbygdsskolorna ska läggas ned. Detta målinriktade arbete har skett i en process som präglats av allt annat än "bred delaktighet och en öppenhet för kreativa tankar och förslag" som tjänstemannakadern med orwellsk finess stolt beskriver sitt förfarande.Delaktighet? Öppenhet? Pyttsan! Mitt i semestertid lanserade man ett för landsbygden förödande förslag i förhoppningen att ingen skulle orka bry sig om det i sommarhettan. Till råga på allt vägrade man länge att redogöra för på vilka fakta detta förödande förslag vilade på. Orsak: "utredningen var inte färdigsammanställd". Fråga: hur kunde ni komma fram till något förslag alls innan siffrorna fanns för alla att ta ställning till? Svaret på detta vet vi redan. När vi äntligen fått tillgång till tjänstemännens enögda skolöversynsutredning undrade några av oss, som inte är medlemmar i storskalighetens bekännelsekyrka: hur vore det om man tog ställning till hur detta förslag slår mot hela samhället? Har tjänstemännen måhända funderat över hur viktig en skola är för en orts eller sockens möjligheter att verka för inflyttning och föryngring? Tjänstemännen svarade tvärtemot att det var av stor vikt att besluten fattades mycket fort (i storskalighetens favör). Fråga: varför så bråttom? Svaret finner man i den mängd remissvar Kjell Fernandi och hans underhuggare nu kastat i närmsta papperskorg.Tack vare några mer framsynta kommunpolitiker, samt det faktum att vi befann oss mitt i valrörelsen, tvingades tjänstemännen tillfälligt retirera för att under två månaders tid ta in remisser från allmänheten och berörda kommunala instanser. De fick in en försvarlig bunt - jag har själv sett den. Problemet är bara att i det beslutsunderlag tjänstemännen sammanställt efter remissrundan har bunten försvunnit! Var det månne så att svaren stämde dåligt överens med tjänstemännens egenhändigt hopknåpade mall? Barn- och utbildningskontorets hälsning till alla föreningar, företag och privatpersoner, som arbetat fram konstruktiva förslag grundade i vetenskap och pedagogisk verklighet, är: Tack för alla papper - de gick direkt till pappersinsamlingen!Men vad står då i tjänstemännens slutgiltiga förslag till BUN när nu inga av remissvarens synpunkter togs med? Jo, samma visa gnolas som förut - här är ett exempel: I konsekvensanalysen av hur eventuell nedläggning av barnomsorgen slår mot berörda landsbygdssocknar anförs 12 punkter till försvar för tjänstemännens hett eftertraktade nedläggning. Till försvar för landsbygdens sak anförs fyra, varav två är helt inadekvata. Kvar återstår två punkter(!) - hundratals tätskrivna sidor av remissvar från engagerade kommuninvånare har reducerats till två ofullständiga meningar; "närheten till brukarna" och "barnets upplevelse av en känd miljö". Överraskande? Inte precis. Tjänstemännen som sammanställt remissvaren ville aldrig ha någon remissrunda till att börja med. Vi får nu sätta vårt hopp till att ansvariga politiker uppmärksammar hur den levande landsbygdens skolor hotas av skygglappsförsedda storskalighetsulvar i förment pedagogiska och ekonomistiska fårakläder. Förslaget är så enögt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Jo, förresten, det vet man. Om man bor på landsbygden.Jag vet inte hur många gånger jag hört det förnumstiga uttrycket "en skola kan inte rädda en bygd" den sista tiden. Det har uttalats av tjänstemän och politiker som ett slags centralismens bönemantra. Men vad betyder det egentligen? Vi på landsbygden har inte bett om att räddas. Skolorna har inte bett om att läggas ned. Vad ett sådant uttryck visar är endast ett genuint förakt för det arbete som vi landsbygdsbor lägger för att få vår vardag att gå ihop. 365 dagar om året. På landsbygden behöver vi verkligen vår skola. Precis som i tätorterna.

Debatt: Landsbygdsskolan - en tjänstemannamardröm