Måndagen den 15 juni hölls en många timmar lång engagerad debatt i riksdagen om vårt försvar, om Natomedlemskap och om upprustningen av försvaret.
När vi kommer till försvarsstyrken så är samstämmigheten uppenbar. Det enda som skiljer är hur stor satsning som skall göras materiellt. Nu verkar man vara i alla fall lite överens om en ökad satsning och då skulle vi få ytterligare två U-båtar inom en tio-årsperiod, ett fyrtiotal nya flygplan inom samma tidsperiod samt en eller två nya korvetter.
Man måste nog vara född på sent sjuttiotal för att tro att denna satsning skulle föra Sverige upp högre på listan över försvarsstarka nationer. Själv är jag född på trettiotalet och har ett helt annat perspektiv på verkligheten efter min tjänstgöring inom försvaret under många år. Jag mins tiden i marinen när vi hade över 20 U-båtar, 27 jagare, två kryssare, 35 motortorpedbåtar och en mängd marina båtar av en annan typ som även kunde användas i ubåtsjakt, till exempel minsveparna som vi hade 36 stycken av. Nu skall vi heller inte glömma bort det stora fasta ubåtsjaktalternativet.
Vi hade också ett ett av de största flygvapnen i Europa. Nu ställer man sig oroligt frågan vad vi skulle få för nytta av de två nya U-båtarna, korvetterna, flygplanen med mera om vi kommer i dispyt med omgivningen. Vi får nog inget bra svar på den frågan eftersom det inte finns något sådant. Vi kommer i alla fall inte högre upp på listan över de försvarsstarka nationerna. När skall vi gå från denna låtsasdebatt till en debatt om verkligheten?