Alliansregeringen har sedan 2006 haft ett långsiktigt perspektiv som omfattar hela transportpolitiken. Det är viktigt att ha en helhetsbild om export, transport, handel och jobb, som är kopplat till samtliga trafikslag och hur de kan dra nytta av varandra. Sjöfarten finns med och är en viktig del i detta, vi Moderater ser allvarligt på utvecklingen av att svenska fartyg flaggas ut till andra länder.
Den som på allvar vill stärka den svenska sjöfartsnäringen inser att det behövs ett bredare grepp och långsiktiga politiska beslut. Men de förändringar som görs måste också utformas så att effekterna blir som vi eftersträvar. Det vill säga bättre konkurrensvillkor för svensk sjöfartsnäring och ökad inflaggning. Därför måste man vända på alla stenar. Den utredning kring sjöfartens villkor som presenterats av Jonas Bjelvenstam ligger till grund för det.
Förra mandatperioden handlade mycket om att hantera den finanskris som skakade hela världen. Hade inte Sverige gått igenom denna kris på det sätt vi gjorde skulle sjöfartens förutsättningar varit klart mer alarmerande än idag. Dessutom påbörjade alliansregeringen arbetet med regelförenkling och beslutade om skattelättnader för landansluten el till fartyg och ökade forskningsanslag till miljö som i högsta grad påverkar sjöfarten.
Därtill kommer utredningen om hur Sverige ska kunna införa EU:s regler om inre vattenvägar, Sjöfartsverkets uppdrag att ta fram ett handlingsprogram för bättre förutsättningar för rekrytering och Transportstyrelsens uppdrag för att effektivisera besiktningen av fartyg.
En tonnageskatt kan ha sina fördelar, men för att stärka konkurrensvillkoren för svensk sjöfart krävs betydligt mer än en annan skatt, det krävs att vi har ett större och längre perspektiv och är beredda på fler flexibla lösningar. Vi moderater har höga ambitioner och kommer att göra allt för att genomföra åtgärder som stärker den svenska sjöfartsnäringen.