Lärarlyft, men var finns pengar?
Misslyckat? "Lärarlyftet", regeringens stora satsning på fortbildning av lärare, har fått en trög start. Av de 3 000 kursplatser vid olika universitet och högskolor, som Skolverket beställt från och med den första januari 2007, kommer minst 1 000 att stå tomma.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt klagar lärarna - och deras fackliga organisationer - över att det avsätts för lite resurser till vidareutbildning. Hur hänger det ihop?
Svaret är rätt enkelt. Dels har det varit rätt snålt med tid, reformen beslutade i våras och kommunerna har helt enkelt inte haft möjlighet att göra de förändringar i skolorganisationen som är nödvändiga för att lärare ska kunna vara borta.
Men det finns också ett principiellt motiverat motstånd mot den sortens statliga satsningar som Lärarlyftet är ett exempel på. Lärarlyftet finansieras ju genom att staten skjuter till en del av pengarna och kommunerna resten. Kommunerna ska betala 24 procent av lönen för de lärare som fortbildar sig, staten står för resten, upp till 80 procent av lönen.
Det är ju klart som korvspad att det inte kommer att fungera. Kommunernas resurser är inte anpassade för att räcka till löner - helt eller delvis - åt anställda som inte jobbar. Därför spjärnar kommunerna emot. De känner sig trampade på tårna och anser att om staten bestämmer att lärare ska fortbildas så bör staten också stå för kostnaderna. Kommunerna är rätt trötta på att regeringen hittar på saker som det slås på stora trumman för, men som sedan ska finansieras med kommunala pengar. Maxtaxan i förskolan är ett bra exempel, den som skulle bli frivillig men som i praktiken är obligatorisk och som har fått kommunernas barnomsorgskostnader att skjuta i höjden.
Regeringens hanterar kommunernas pengar alldeles för lättvindigt, och det är faktiskt i förlängningen ett hot mot det kommunala självstyret.
Lärarlyftet är bra tänkt. Det är viktigt att ge lärare möjlighet att vidareutbilda sig och därmed utvecklas i sitt yrke. Förmodligen är det på lite längre sikt en god investering av kommunerna att skjuta till de pengar som behövs, eftersom välutbildade och motiverade lärare är ett sätt att höja skolans kvalitet.
Men det principiella problemet, med en centralmakt som allt mer inskränker kommunernas handlingsfrihet, blir allt mer uppenbart. Det hade varit något för Ansvarskommittén att titta på!