Lars Leijonborg globaliserar sig
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Omkring hälften av boken beskriver fakta och händelser i Kina, Indien och Slovakien. Återstående hälften är prognoser om den svenska utvecklingen och en åtgärdslista över saker som behöver förändras i Sverige för att världens ökade handel och välstånd inte ska vara något som gör svenskar på hemmaplan till något överflödigt.
Vad som gör boken intressant, utöver att den är skriven av en partiledare och utkommer ett valår, är de slutsatser som Leijonborg drar. På pressträffen där boken presenterades menade han att om budskapet ska sammanfattas i ett enda ord, då blir det ordet "kunskap". Inte frihet, tillväxt eller rättvisa, utan just kunskap.
Om vi för ett ögonblick anser att den analysen är rätt, då blir den svenska utbildningspolitiken det viktigaste reformområdet för en ny regering. Allt från grundskolan till spjutspetsforskning måste förändras så att vetgirighet, nyfikenhet och kunskapsspridning blir kännetecknande för alla svenskar.
Nu är inte boken detsamma som folkpartiets valplattform, men att partiet vill ha ökade satsningar på utbildning och hårdare krav i skolan är ingen nyhet.
Däremot är Leijonborgs tankar på att platt skatt kanske inte är någon dum idé, en smula nya. Rent principiellt har han inget emot att alla inkomster ska beskattas lika mycket, men som riksdagsman sedan 1985 kan det vara lite svårt att tänka sig ett annat skattetryck och lägre offentliga utgifter än vad vi har nu.
Det finns ändå anledning att beundra det mod som ett sådant ställningstagande innebär, även om det är försiktigt och med reservationer. Det finns förmodligen inget bättre sätt att få fart på företagande och jobb än att sluta att specialbeskatta dem som utbildar sig, tar ansvar, jobbar hårt och därför har högre månadslön.
Om inte Sverige ska konkurrera med låglönejobb, återstår bara alternativet höglönejobb, och då verkar det osedvanligt korkat att beskatta höga löner extra hårt!
Lars Leijonborg har alltså tagit intryck av andra länders imponerande ekonomiska utveckling. Hans förundran över hur den kinesiska diktaturen kunnat överleva i det kapitalistiska systemet går inte att ta miste på, men har inget av det dumma kryperi som Göran Persson ägnade sig åt under sin Kinaresa för snart tio år sedan. Tvärtom förutspår Leijonborg diktaturens fall inom 30 år.
Men ju rikare kineser och indier blir, desto större är marknaden för den som har något att komma med. Det vill Leijonborg att Sverige ska ha.
NY BOK
Lars Leijonborg <BR><STRONG>Global utmaning <BR></STRONG>Atlantis