Låt folk vara kvinnor och män
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är född en bra bit före 1951 och enligt dina presenterade så moderna värderingar således en gammal stofil. Nåväl, den här uppfattningen kommer du ganska säkert att ångra om du själv kommer till lite mognare ålder. Men säg mig, varför ni feminister hackar på människor som funnit livslycka och harmoni i kvinnligt och manligt? Ni har fyllt det ädla jämställdhetsbegreppet med en gränslös fåfänga att göra kvinnor till män och viceversa. Ni tror er vara visare än självaste Skaparen som skapade människan till man och kvinna med manligt och kvinnligt. Låt vara i fred alla dessa som har funnit en kärleksbaserad jämställdhet även om det är mannen som röjer i skogen och kvinnan sköter rabatterna. Vad är det för fel i det? De vill ha det så. Mannen har ju som regel bättre fysiska förutsättningar för fysiskt krävande arbete, medan kvinnan också har sina förutsättningar.
Likaså vad angår det dig och dina gelikar när en mors högsta önskan är att få vara hemma med sitt barn så mycket som möjligt och hennes man samtycker och de är lyckliga den vägen? Vad är det för andemakt som klandrar andra människor som vägrar att låta sig fängslas av den idiotfeministiska fåfängan, vägrar att låta sig fängslas och förslavas av trenden? Låt dem vänligen vara i fred.
Jämställdhet är ett mycket ädelt begrepp från början. Den innebär att ingen ska diskrimineras i det här fallet på grund av sin kön. Men ni har fyllt det ädla begreppet med vansinne som bland annat piskar unga tjejer att vara som pojkar och de mår i allt större omfattning psykiskt dåligt. Det är onaturligt för många ädla tjejnaturer att leva upp till pojkidealen och tjejer får de inte vara, ty då klandras de av sådana som du är. Där manligt och kvinnligt är bevarat, där finns det ingen kvinnomisshandel. En manlig man kan inte slå en kvinna. En kvinnlig kvinna har inget behov att ständigt bråka och skapa konflikter i mängd i ett bottenlöst behov av ständigt nya jämställdhetsbekräftelser. Jag tror mig vara helt säker på att du skulle kunna använda din begåvning och din ungdomliga energi på ett bättre sätt. Låt därför folk vara kvinnor och män, det är fortfarande många som vill det. Bådadera är lika hedersamt och värdefullt.
Vi är inte skapade som notoriska kverulanter som i alla väder är uppfyllda av missnöje med sitt livslott. Inte heller är vi skapade för att hata, klandra och bekämpa varandra. Feministiska och andra karriärister jagar livslyckan genom karriären och plånboken. För några är detta självaste meningen med livet och ni har redan påtvingat och fortsätter att pressa på den här falska uppfattningen på alla. Inte alla kan bli statsråd, generaldirektörer, styrelsemedlemmar etcetera. Men detta är inte heller en förutsättning för livslycka. Inre frid som även främjar hälsan, som är livslyckans största förutsättning, den finner vi genom att leva rätt, genom att inte synda. Det materiella har också betydelse, den sida av livet måste vi också sköta, men ni har glömt och förnekar det viktigaste, det andliga. I den heliga andliga dimensionen är vi kvinnor och män med kvinnligt och manligt. Därvid är vi lika värda och jämställda.Svar:
För en tid sedan skrev jag ett inlägg i VT om könsskillnader i vardagen. Jag har fått svar från Jan Stepán och tänkte nu, sent omsider, skriva tillbaka.
Skälet till att jag har engagerat mig i samhällsdebatten är att jag vill befria människor från olika slags hinder, så att deras utrymme blir större och deras val mer självständiga. Min vision är ett samhälle där vi alla behandlas för vad vi gör och säger, inte för vilket kön eller efternamn vi har.
I dag styrs vi alla av vår omvärld - av statens och kommunens skatter och regler, men även av normer, regler och mönster som vi får med oss genom livet. Alla människor har fördomar. Vi ser på enskilda personer utifrån vilken grupp de tillhör, vilken frisyr de har, hur de pratar eller var de bor. Till exempel har Stepán uppfattningen att jag ännu inte har förstått det han har förstått, enbart utifrån att jag är yngre än han själv (jag är 32 år).
I min krönika skrev jag om könsroller som ett hinder för individen, hur vi formas till att bli på vissa sätt på grund av omvärldens uppfattningar om kvinnligt och manligt. Stepáns kritik mot mitt inlägg går ut på att det tvärtom är positivt att vi delas upp i kön. Han menar att Skaparen format det kvinnliga och det manliga och att vi därför inte ska försöka göra kvinnor till män eller vise versa. Män ska röja i skogen och kvinnor sköta rabatterna menar han, vi är ju skapta för det.
Men jag har aldrig hävdat att män och kvinnor ska byta roller. Målet är att det inte ska vara förutbestämt vem som gör vad, utan att även män ska kunna vara med barnen och kvinnor köra gräsklipparen - vilket ju knappast är en manlig uppgift för att män har fler muskler.
Stepán hävdar att "det är onaturligt för många ädla tjejnaturer att leva upp till pojkidealen". Han hävdar också att "en manlig man inte kan slå en kvinna", vilket jag tyder som om en förvirrad man kan göra det, en uppfattning som är föraktfull mot män som grupp. Han dömer efter en mall, efter att alla är män lika.
Jag struntar faktiskt i om folk väljer att satsa på karriär eller barn - så länge det inte står skrivet i deras könsorgan vad de ska satsa på.
Stepán kallar min strävan efter individualism i stället för könsstrukturer för en trend. Men längtan efter frihet är aldrig omodern eller ute. John Stuart Mill talade på 1800-talet om hur människan förtvinade om hon levde som seden bjöd. "Allt som förkväver individualiteten är despotism", skriver Mill i Om Friheten. Individualitet är detsamma som utveckling och bara odling av denna kan frambringa väl utvecklade människor. Många har älskat och slagits för frihet före Mill och friheten kommer att älskas av de öppna och modiga i alla tider. Friheten kommer alltid att vara ett hot mot det bestående, mot dem som fått makt av orätta skäl eller av de som är rädda för förändring. Men du behöver inte vara orolig, Jan Stepán. Även om det gamla alltid känns välbekant och tryggt leder utveckling oss vidare till lycka.
Du kallar mig eländig feministisk avart och kallar min syn för idiotfeministisk fåfänga. Sådant språk tycker jag bara slår tillbaka mot dig själv, så det behöver jag inte ens kommentera.