DEBATT: Låt föräldrarna bestämma

Familjen är avgörande för att vi ska ha ett fungerande samhälle. Det är den gemenskap som är bäst på att ge oss trygghet, lära oss visa hänsyn, känna uppskattning och bli älskade för den vi är. Det gäller oavsett hur familjen ser ut. De allra flesta familjer klarar av att hantera vardagens och livets utmaningar även om vi ibland kan behöva stöd. Det mesta av det stödet får vi från civilsamhället, det vill säga från våra vänner, grannar och släktingar. Men en hel del kan vi också få från det offentliga samhället, från familjecentraler, förskola och skola, familjerådgivning och så vidare. Här har politiken en roll att fylla. Att ge stöd när vi behöver det i den form som möter vårt behov. Men det är också där gränsen för politiken bör gå. Vi ser gärna att föräldrarna delar på föräldraledigheten. Vi tror att det är bra för barnen, för föräldrarna och för samhället. Men det ger oss inte rätt att ta till tvång.Det ska inte vara politiker som bestämmer vem av föräldrarna som ska vara hemma med den nyfödda eller med ettåringen. Vi ska inte bestämma vem som ska stanna hemma när det lite större barnet blivit krasslig. Vi ska inte bestämma vilken barnomsorg barnet ska få eller vilken skola det ska gå i. Det vi ska göra är att erbjuda möjligheter så att föräldrarna kan välja. Det är föräldrarna som vet hur deras situation ser ut. Det är föräldrarna som känner sitt barn och vet vilka behov det har. Då menar vi kristdemokrater att det också är de som ska bestämma. Bland politiker är det långt ifrån en given uppfattning. Men vi verkar ha stöd bland verklighetens folk. När vi lät SIFO fråga 1 000 personer vem de tycker ska bestämma hur föräldrarna ska fördelar föräldraledigheten var svaret tydligt. 85 procent vill att föräldrarna ska bestämma, 6 procent var osäkra. Bara 8 procent tycker att det är rätt att politiker genom lagstiftning ska tvinga föräldrarna till en delning. När vi frågade hur de såg på vårdnadsbidraget var beskedet också tydligt. Den linje som den rödgröna oppositionen förespråkar - att kommuner ska vara förbjudna att erbjuda vårdnadsbidrag - fick bara stöd av 8 procent. Lite drygt hälften tyckte att det precis som nu ska vara möjligt, men inte obligatoriskt, för kommunen att erbjuda vårdnadsbidrag. Ytterligare en knapp tredjedel av de svarande vill att det ska vara obligatoriskt för kommunerna. Det är möjligt att den halva som tycker att nuvarande upplägg funkar är starka anhängare av det kommunala självbestämmandet och därför inte vill ha ett obligatorium. Det är vi kristdemokrater också. Men de gånger vi ställer oss på kommunens sida är när kampen om beslutsmakten står mellan den mer avlägsna staten och kommunen som är närmre medborgarna. Det gäller inte frågan om vårdnadsbidrag. Här står kampen mellan om föräldrarna själva ska kunna bestämma eller om det är politiker som ska göra det. Då står vi på föräldrarnas sida. För det blir inte bättre med klåfingriga politiker bara för att de tar beslut i kommunala sammanträdesrum. Vi tror på familjen. Vi litar på föräldrarna. Därför kämpar vi för en flexiblare föräldraförsäkring och fler valmöjligheter i barnomsorgen. Därför säger vi nej till vänsterpartiernas tvångsdelning av föräldraförsäkringen och ja till vårdnadsbidraget.

Debatt: Låt föräldrarna bestämma

"Vi ser gärna att föräldrarna delar på föräldraledigheten. Vi tror att det är bra för barnen, för föräldrarna och för samhället. Men det ger oss inte rätt att ta till tvång". Det skriver tre kristdemokrater i debattartikeln.