Låt kommunerna styra strandskyddet
Strandskydd. Kommunerna måste få ökat inflytande över strandskyddet så att de lokala förutsättningarna och behoven av skydd vägs in i skyddsreglerna, skriver riksdagsmannen Lars Tysklind. Foto: Leif R Jansson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den förra socialdemokratiska regeringen saknade förmåga att lägga fram förslag om ett reformerat strandskydd där kommunernas roll i processen stärktes. Den borgerliga alliansregeringen måste nu skapa ett system som gör det möjligt anpassa strandskyddet till de lokala förutsättningarna utan att skyddet försvagas.
Folkpartiets utgångspunkt är att strandskyddet är oerhört viktigt för att värna allmänhetens tillgång till stränderna längs våra kuster, sjöar och vattendrag. Strandskyddslagstiftningen ska därför även i fortsättningen ligga som en skyddsbestämmelse i Miljöbalken. Bestämmelserna måste dock utformas så att de är användbara även om verkligheten ser väldigt olika ut.
I attraktiva skärgårds- och kustområden med stort exploateringstryck kan en fortsatt hög restriktivitet vara nödvändig. Likaså ska glesbygdskommuner som vill utnyttja sin, som man upplever "oändliga" resurs i form av strandnära lägen för attraktivt boende, kunna göra det.
Lösningen är, i bägge fallen, att strandskyddet i framtiden ska kunna anpassas lokalt på ett bättre sätt än i dag. Framför allt är det viktigt att få en så bred lokal förankring som möjligt så att gällande strandskydd accepteras och respekteras.
Den kommunala översiktsplansprocessen, där det ju finns ett inbyggt demokratiskt samråd, är ett utmärkt redskap som mycket väl kan utnyttjas även för detta ändamål. Värdet av detta samråd kan knappast övervärderas.
Den kommun, som vill ha lokalt anpassat strandskydd, måste genomföra en noggrann inventering, som visar vilka områden som är mer värdefulla andra såväl när det gäller det biologiska perspektivet som kravet på tillgänglighet. Resultatet blir då, med största sannolikhet, att strandskyddet inom vissa områden kan komma att utvidgas och inom andra krympas. Höga naturvärden måste självfallet bevaras och privatisering av själva strandremsan förhindras.
För att säkra det nationella intresset ska förslaget fastställas av länsstyrelsen och utifrån detta kan kommunen sedan planera exempelvis sitt framtida bostadsbyggande. Detta utan att strandskyddets syfte, det vill säga allmänhetens tillgänglighet till stränder och bevarande av naturvärden, äventyras.
DEBATT
Lars Tysklind är riksdagsledamot för folkpartiet med ansvar för bostadsfrågorna i civilutskottet.