Låt oss välja våra präster
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Prästvalen där församlingsborna röstade på tre föreslagna var grundbulten i det gamla utnämningssystem som försvann redan 1989. Makten flyttades då från åhörarna till kyrkoråd och stift. Nästa steg år 2000 innebar att partidemokratin på lokalplanet helt tog över. Stiften blev också de utan reellt inflytande annat än att formellt behörighetspröva sökande till tjänster. All makt ligger hos de partipolitiskt sammansatta kyrkoråden eller tillsättningsnämnderna. Tyvärr är det inte där som all kompetens finns. Ett begrepp som "förtjänst och skicklighet" gällde givetvis på statskyrkans tid, liksom att antalet gott vitsordade tjänsteår fick spela en roll. Nu anställer kyrkorådet vem de vill och har de skrivit ett anställningskontrakt med vederbörande så är det lönlöst att klaga: arbetsrätten går före.
Tillsättningen av domprost i Visby bär syn för sägen. För det första utlyses och tillsättes tjänsten mer än ett år innan nuvarande tjänsteinnehavare har gått i pension. Ett förfarande som tidigare har varit otänkbart. För det andra tar man in nya sökanden efter ansökningstidens utgång och genomförda intervjuer. Och detta sker utan att man utlyser tjänsten på nytt. Ett dubiöst personlighetstest - F 16 - används först av stiftspsykologen och tolkas sedan godtyckligt av kyrkorådets ordförande till nackdel för de främsta av de ursprungliga sökandena. Det har sedan två av de sökandena offentligt skildrat processen på Svenska Dagbladets debattsida 25/5 blivit helt klart att utnämningen för den ansvariga handlar om något annat än att få den med störst förtjänst och skicklighet. Måhända söker man någon som man tror skall vara tillräckligt lyhörd för biskop Koskinens och kyrkorådets olika signaler. Vi kan inte veta. Men vi kan med säkerhet veta att inga regler gäller i svenska kyrkan vid tjänstetillsättningar utom den lokala partipolitiska viljan.
Många andra exempel skulle kunna ges. Den senaste domprosttillsättningen i Härnösand uppvisade också farsartade drag orsakade av det nya systemet. Kyrkoherdar och komministrar strömlinjeformas efter de politiker som tillsätter dem. Självständighet uppmuntras sannerligen inte lika lite som verklig kyrklig kompetens. Något blev helt fel med prästtillsättningarna vid reformen år 2000. Det måste rättas till innan det är för sent. Tre på förslag som församlingen får välja mellan är ingen dum idé. Kanske rentav prästval vid många tillsättningar är det enda rätta, så att prästerna inte har sitt mandat endast från kyrkopolitikerna? (SNB)
DEBATT
Gustaf Björck, Uppsala, är teologie licentiat.