Låt trupperna stanna kvar - Afghanistans sak är vår

I sommar har debatten om Sveriges insats i Afghanistan återigen blossat upp. Inte minst efter incidenten den 19 juli då Kabuls flygplats utsattes för en raketattack precis innan utrikesminister Carl Bildt skulle landa på flygplatsen. Samma debatt förs i flera andra länder. Nederländerna och Kanada har redan signalerat att de tar hem sina trupper under 2010 respektive 2011.

Foto: Musadeq Sadeq

Västervik2010-07-28 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att i nuläget överge Afghanistan vore dock en katastrof. Alla de demokratiska framsteg som gjorts under de senaste åren riskerar att kullkastas. Alliansen, med Carl Bildt i spetsen, verkar ha situationen klar för sig, medan den rödgröna oppositionen gömmer sin bristande solidaritet bakom fagert tal om ensidigt fokus på civila insatser. Det visas inte minst av den före detta socialdemokratiske ministern Pierre Schori som i Svenska Dagbladet den 25 juli uppmanar regeringen att sträcka vapen och enbart satsa på ett civilt stöd.Det är dock ännu alltför tidigt för den afghanska armén att själv ansvara för säkerheten i landet. Enbart en stark internationell militär närvaro kan ge de civila biståndsinsatserna tillräckligt skydd för att de effektivt ska kunna stödja den afghanska regeringen och det övriga samhället.Att bygga upp en fungerande demokrati i Afghanistan är en utmaning som kräver ett i det närmaste oändligt tålamod. Trettio års inbördeskrig har slagit sönder de demokratiska traditionerna. Lojaliteten till den egna folkgruppen har också alltid varit viktigare än lojaliteten till nationen. Utan internationell miltär närvaro skulle Afghanistan säkerligen kastas in i ett nytt brutalt inbördeskrig där landet styckas upp av krigsherrar och fundamentalister. Knappast ett idealt utgångsläge för civila biståndsinsatser.Ett kollapsat Afghanistan gav Al-Qaida den grogrund och det spelrum som ledde fram till attackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Denna gång ligger dessutom Pakistan i farozonen. Landet är redan skakat av oroligheterna i Afghanistan och skulle komma än närmare en kollaps om dess västra granne blev ett paradis för diverse hetsporrar. Med tanke på Pakistans kärnvapenkapacitet skulle ett sådant scenario vara en katastrof.Historien visar att fredsbevarande insatser kräver stor uthållighet. Exempelvis har Sverige haft trupp i Kosovo sedan 1999. Fredsbevarande styrkor har funnits i Bosnien sedan 1992. På liknande sätt bör Sveriges trupper stanna i Afghanistan tills dess att regionen stabiliserats och demokratiserats. Alternativet, att ge fritt spelrum åt de krafter som inte skulle tveka en sekund inför att störta Afghanistan och den övriga regionen in i ett blodigt inferno, vore oacceptabelt.
Debatt
Johan Andréasson är civilingenjör från Chalmers och egenföretagare med inriktning på miljövänliga bekämpningsmedel. Han är en av årets studenter vid Timbros Stureakademi.
Läs mer om