Lättare att fara väl med Alliansen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Välfärdsgruppen har letts av kristdemokraternas Maria Larsson. Flera av förslagen är kända sedan tidigare och har beskrivits mer utförligt i de rapporter som släppts efterhand. Välfärd definieras i detta sammanhang som den hjälp vi behöver för att klara oss när vi är som mest utsatta. Socialförsäkringar eller annat ekonomiskt skyddsnät handlar det alltså inte om i det här sammanhanget.
I två av fallen gäller det rätt omfattande ansatser. Psykiatrin och äldreomsorgen behöver förändras radikalt för att Sverige skall bli mer anständigt att leva i.
Det är en diger lista på förbättringar som lanseras. Bristerna inom psykiatrin är så uppenbara att regeringen i dag inte törs ha någon ansvarig minister, utan i stället har utsett en särskild psykiatrisamordnare. Här finns åtskilligt att göra för en regering som vill lägga kraft på att bidra till ett mer civiliserat samhälle.
Annars ligger tyngdpunkten i den borgerliga rapporten på valfriheten. Patienter skall ha rätt att välja läkare, vårdcentral och sjukhus. I det rådande offentliga monopolsystemet reduceras patienten alltför lätt till ett problem och en kostnad, snarare än en tillgång och en intäkt, som det gäller att locka till sig. Med fler privata vårdgivare - enskilda praktiker likaväl som vårdcentraler, sjukhus och äldreomsorg - skulle patientens/medborgarens behov bli tydligare och utbudet generösare och mera effektivt. Rätten att efterfråga vård som fullvärdig kund, snarare än påtvingas rollen som klient på systemet villkor, skulle inte behöva diskuteras.
Inom äldreomsorgen öppnar förslaget om avdragsrätt för hushållsnära tjänster för ett lyft. Man skall inte behöva vara sjuk eller ofärdig, för få att tillgodose sin behov på rimliga villkor.
Alliansens välfärdsgrupp har onekligen gjort ett gediget jobb, även om det återstår att summera kostnaden och väga förslagen mot andra angelägna prioriteringar. Svagheten är att den inte på allvar vill söka alternativ till att skattefinansiera vård och omsorg. Alternativa finansieringsvägar - avgifter, fri prissättning, privata försäkringar, individuella vårdkonton eller vad det kan vara - skulle otvivelaktigt tillföra vården mer resurser, stimulera vårdkvalitet och bättre tillgodose behoven.
Regeringens utnämningsmakt lade Alliansens granskningsgrupp på onsdagen under luppen vid ett seminarium med inbjudna statsvetare och tidigare tjänstemän i statsförvaltningen. Föga förvånande brukar en opposition som varit avundsjuk på regeringens maktutövning i detta avseende, gärna glömma sin kritik när den själv kommit till makten. Men genom att redan före valet lova att inte förfalla till ett maktmissbruk av Perssonskt snitt lägger Alliansen band på sig själv.
Med drygt sju månader kvar till valet fungerar den borgerliga enigheten alltjämt trovärdigt, även om politiken lämnar ett och annat övrigt att önska. Det återstår att klara den stora prövningen att räkna ihop ekonomin.