Leif Pagrotsky dömer
Dömer. Forskningsminister Leif Pagrotsky svingar färlan över dem som inte har samma åsikt som han själv om reglerna för stamcellsforskning. Han kallar dem osakliga, vidskepliga religiösa fundamentalister. Det vore på sin plats med en smula ödmjukhet. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ovanstående borde vara nog för att mana till viss återhållsamhet i domar över andra.
Men forskningsminister Leif Pagrotsky är tvärsäker. De argument som anförs av USA och länder i EU med en annan syn än Sverige kallar han osakliga, känslomässiga, vidskepliga, ett uttryck av "religiös fundamentalism".
President George Bush inlade i förra veckan veto mot ett försök av kongressen att vidga tilldelningen av statliga medel till stamcellsforskning. I EU pågår i princip samma dragkamp. En minoritet EU-länder är emot att gemensamma medel går till stamcellsforskning på de villkor majoriteten, inklusive Sverige, önskar.
Förhoppningar om att kunna bota sjukdomar som Alzheimer, diabetes och Parkinson?s har på senare år knutits till stamcellsforskning.
Faktum är ju att även Sverige manövrerar mellan synen på livet som okränkbart och den nyttomoral som länge varit så dominerande, det vill säga att det är rätt som uppfattas vara gott av dem som bestämmer.
I Nazi-Tyskland ledde det till att människor användes som försöksdjur. Onyttiga människor avlivades. Det var en extrem tillämpning av ett då modernt "vetenskapligt" synsätt, men det märktes även i Sverige, i synen på vad myndigheter kunde göra med människor som uppförde sig olämpligt.
Tysklands erfarenheter innebär att man där är extra känslig i frågor om forskning och mänskligt liv. Förvisso betyder det mycket vad katolska kyrkan anser i livsfrågor, men det är sannerligen inte bara en hoper reaktionära svartrockar som ligger bakom den tyska linjen.
I Tyskland är det förbjudet att framställa stamceller eftersom det innebär att embryon förstörs. Men det går an att importera stamceller som framställts före den 1 januari 2002. Målet är att förhindra att ytterligare embryon förstörs.
Tysk forskning vill ha en ändring eftersom "gamla" stamceller fungerar sämre. Kanske kan forskningen i framtiden klara sig utan vare sig embryonala stamceller eller etiskt okontroversiellt material från framfödda människor, men utan forskning vet man inte vad som kan leda till framsteg.
Tysklands forskningsminister Annette Schavan medger att Tyskland får allt färre bundsförvanter i EU, men anser att den tyska lösningen tillgodoser både livets och läkekonstens etik.
En liknande för de flesta svenska politiker främmande kompromiss gäller i USA sedan år 2001.
Dessförinnan hade inte federala medel gått till stamcellsforskning. Bush beslöt att det anslag skulle kunna beviljas till forskning på stamceller från embryon som redan förstörts.
Som parti har i Sverige kristdemokraterna varit mest ifrågasättande till forskning på embryonala stamceller, utifrån resonemang om liv och bot, vetenskap och etik. De anser ju att alla ingrepp efter befruktningen är lika med ett ingrepp i livet. Hos alla andra partier dominerar nyttoaspekten - att lindra lidande.
Vi och andra EU-länder upplever oss ha en bättre lösning än USA och Tyskland mellan lika goda men i detta fall motstridiga målsättningar. Dock vore det klädsamt om vår forskningsminister uppträdde mera blygsamt och erkände att även vi kompromissar.