Många gånger får man höra att ingen tid har varit bättre än den vi nu lever i. Allt som oftast är det radikaler som försöker slå det i huvudet på alla mer eller mindre konservativa. Med sitt stora intresse för historien och dess erfarenheter är konservatismen säkerligen den ideologi som rymmer mest kritik mot det svenska samhället av i dag. Men för en gångs skull tänkte jag, genom att höja blicken från Sverige till det mer existentiella planet, ge en varmt uppskattande konservativ syn på samtiden.
När jag på fullt allvar säger att jag anser att vi i dag lever i den bästa av tider, så inbegriper det naturligtvis att vi har en högre levnadsstandard som är mer utbredd än någonsin. Men eftersom detta brukar vara det enda som åsyftas när frågan tas upp, tänkte jag i stället belysa två fantastiska livsbetingelser som vi har uppnått under det senaste halvseklet.
Till att börja med är vi i dag fria att gifta oss av ren kärlek. Det är kanske svårt att tänka sig, men detta är faktiskt någonting relativt nytt i världshistorien. Fram tills för bara 50 år sedan var det inte alls ovanligt att man gifte sig med någon som man inte älskade. Till exempel av ekonomiska skäl, för att ens föräldrar hade avvikande åsikter om den tillkommande, eller helt enkelt för att man råkade bli med barn med någon som man annars inte skulle ha gift sig med. Vi som i dag lever - i västvärlden, för i andra delar av världen är detta långtifrån givet - har i så måtto en möjlighet av stor betydelse som inte alls varit självklar tidigare.
En annan världshistoriskt unik möjlighet som vi i dag har, är att var och en av oss kan välja var någonstans vi vill leva och var vi vill att våra barn ska växa upp. Inte bara inom vårt eget land - såväl västerlänningar som många andra har i dag möjligheten att välja att bo i ett stort antal andra länder än hemlandet. Det är rätt enastående!
Faktum är att om vi inte slår vakt om dessa värden så finns det statistiskt sett ingenting som säger att de kommer att finnas kvar om ett par hundra år från nu. Vi måste förstå att den västerländska civilisationen, som tagit oss dit vi är nu, med all säkerhet inte kommer att vara dominerande längre efter att Asien har fullbordat sin nu pågående uppåtresa. Det är lätt att konstatera att västvärldens miljonstäder ligger långt efter i utveckling jämfört med de asiatiska - och att gapet ökar för var dag som går.
Den världsordning som har dominerats av väst i nästan 1 000 år nu kommer att bli historia, kanske redan inom vår egen livstid. Och med grundläggande förändringar i världsordningen ändras också de grundläggande livsbetingelserna för oss. Det är inte konstigare än att vi västerlänningar tidigare har ändrat de grundläggande livsbetingelserna för andra kulturer och civilisationer.
Det ankommer i allra högsta grad på oss som i dag lever i västvärlden att se till att det som är bra och värdefullt i vår tid finns kvar i framtiden. På samma vis ankommer det på oss att se till att både det som varit bra och dåligt tidigare - inte bara det dåliga - kan fungera som lärdomar för oss såväl som för kommande generationer.
I en värld av historiskt stor frihet måste vi västerlänningar även ta ett personligt ansvar som i många stycken är större än någonsin. Framför allt måste vi inse att vi med kraft måste stå upp för den västerländska civilisationen, i vars mylla de frön vi nu ser frukten av har kunnat gro och växa genom mer än tusen år av våra förfäders drömmar och uppoffringar.