DEBATT: Libanon en demokrati på diktaturens villkor

I maj i år besökte jag Libanon för första gången och träffade då ett stort antal representanter för organisationer och även enskilda medborgare, advokater, journalister med flera. Jag redovisade mina iakttagelser och slutsatser i en rapport ?Libanon ? en demokrati på diktaturens villkor?. När jag den 24 september skulle återvända till Libanon, blev jag stoppad på flygplatsen i Beirut av säkerhetstjänsten och hemskickad med vändande flyg. Utan förklaring.
Regimen i Libanon kunde inte ge ett tydligare kvitto på att jag beskrivit verkligheten korrekt, och avvisningen säger mer än hundra rapporter. Ockuperat Libanon är skenbart lugnt och världens uppmärksamhet har under lång tid riktats mot krigs- och oroshärdar som Afghanistan, Irak, Israel och Palestina. Kriserna i Mellanöstern har ställt Libanon i skymundan och världen har glömt och övergivit det land, som en gång var Mellanösterns pärla. Under decennier har landet våldtagits fysiskt, ekonomiskt och politiskt av förövare utanför och innanför landets gränser.

På papperet är Libanon en demokrati, men det är en demokrati på diktaturens villkor. Det tidigare fria och självständiga Libanon utgör i realiteten ett syriskt lydrike. Syriens militära närvaro sedan 1976 är en de facto-ockupation, som omöjliggör Libanons självständighet och demokratiska utveckling. Libanon är en internationellt erkänd suverän stat och är Mellanösterns första demokrati med en konstitution, som garanterar en maktdelning mellan landets större religiösa grupper ? kristna, sunni- och shiamuslimer. Detta gör Libanon till den enda nationen i regionen där statsmakten delas mellan kristna och muslimer.
Efter Syriens ockupation ligger dock makten inte längre i händerna på folket utan såväl president, regering och parlament som armé styrs från Damaskus. På ytan verkar Libanon ? relativt omgivningen ? tämligen lugnt, normalt och välmående för den tillfällige besökaren men under ytan finns ? efter ett långvarigt förtryck utifrån ? fruktan för våld och förföljelse, tystnad och självcensur. Konsekvensen av militära maktmedel, arresteringar och fängslanden utan rättegång mot jurister, journalister och enskilda har medfört att de totalt utlämnade libaneserna tystnat och anpassat sig.

Libanons ekonomiska situation är mycket allvarlig både nationellt och för enskilda. Sedan början av 1990-talet har staten ådragit sig stora skulder, för närvarande 43 miljarder US-dollar. Landet har erhållit avsevärda belopp i bidrag och lån men merparten har ?försvunnit?, enligt uppgift till Syrien och till korrupta politiker. Libanon är nu ekonomiskt utarmat.

Det stora problemet för Libanons land och folk är inte enbart närvaron av syrisk militär och säkerhetstjänst utan också Syriens starka påverkan av konstitution, val, myndigheter och politiska beslut. Genom påtryckningar från Syrien har Libanons parlament nyligen ändrat konstitutionen, så att den Syrientrogne nuvarande presidenten Lahoud får en förlängd mandatperiod på tre år. Reaktionen på detta syriska maktövergrepp har blivit stark, både inom Libanon och internationellt.

Frankrike och USA har tagit initiativet till en resolution i FN:s Säkerhetsråd, 1559, som kräver att Syrien dels drar tillbaka sina militära styrkor inom 30 dagar, dels slutar med att påverka val och styrning av Libanon. FN-resolutionen kan innebära ett vägskäl. Antingen fortsätter den syriska dominansen militärt och politiskt och Libanon införlivas mer och mer i ett Stor-Syrien. Eller tar världen sitt ansvar för demokrati och mänskliga rättigheter och förmår Syrien att lämna Libanon.
Skall resolutionen respekteras av Syrien och Libanons marionettregering, krävs att FN och EU nu lägger kraft och makt bakom orden med alla fredliga medel ? diplomatiska, ekonomiska och handelspolitiska. Först efter ett syriskt tillbakadragande kan en demokratisk utveckling mot ett fritt och självständigt Libanon inledas. I Mellanöstern kan ett skenbart lugn snabbt förändras till öppen konflikt och vill världen förhindra en sådan utveckling är det bråttom. (SNB)

Debatt: Libanon en demokrati på diktaturens villkor