Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Landstinget i Kalmar län har ett uppdrag att åstadkomma en hälso- och sjukvård som är likvärdig över hela länet. Alla våra medborgare ska kunna känna att om man blir sjuk så spelar det ingen roll var i länet man befinner sig, vården ges ändå på likvärdig grund. Nu har det för första gången gjorts en kartläggning av hur likvärdig vården är i länet när det gäller allmänmedicin det vill säga hur likvärdig vården är ute på våra hälsocentraler. Den här kartläggningen kommer att vara ett viktigt instrument för att verkligen få en likvärdig vård över hela länet. Från politiskt håll har vi försökt att med olika system försöka tillförsäkra oss att vården verkligen är likvärdig över länet men för att kunna identifiera om våra ansträngningar har gett önskar resultat behövdes en kartläggning av hur det faktiskt ser ut i länet. Den kartläggningen har vi nu påbörjat. Vi har tittat på 2006 och 2007 med avseende på bland annat läkarbemanning och tillgänglighet och vi har även tittat på hur länet ser ut ur ett folkhälsoperspektiv. Redan vid denna första ansats så finns det en del att reflektera över. En av mina omedelbara reflektioner är att vi behöver ta fram riktlinjer för en rad olika områden. Detta för att våra hälsocentraler i en del fall har väldigt olika rutiner och det kan vara en orsak till att tillgängligheten och möjligheten att få träffa en läkare eller sjuksköterska ser olika ut i olika delar av länet.En av slutsatserna är att vi har för få läkare anställda, detta lyftes även upp av socialstyrelsen i deras nyligen publicerade rapport "Hyrläkare i primärvården. En granskning ur ett patientsäkerhetsperspektiv i sydöstra sjukvårdsregionen". Det är läkarbrist i Sverige och detta arbetar vi aktivt med att försöka förändra. Vi arbetar med vårt Polenprojekt för att få fler läkare till Sverige men framförallt så försöker vi att förändra våra hyrläkaravtal. I vår senaste upphandling av hyrläkartjänster ställde vi ett antal krav för att säkerställa vårdkvaliteten. Till exempel skriver vi numera avtal som stäcker sig över en längre period, vilket gör att patienterna inte behöver möta en ny läkare varje gång de besöker en hälsocentral även om det är en hyrläkare som tar hand om dem. Det är en politisk ambition att hembesöken av läkare ska öka, detta är en service till framförallt våra äldre som gör deras vardag lite tryggare. Under 2008, som inte finns med i den här kartläggningen har vi satsat pengar på att få tillstånd en ökning här och det hoppas jag har gett resultat. Kartläggningen för 2006-2007 visar i och för sig på en minskning av dessa besök med 10 % och den minskningen står hälsocentralerna i Torsås för. Trots detta så ligger Torsås fortfarande i topp när det gäller antalet hembesök. Min bedömning är att Torsås nu har rätt nivå när det gäller antalet besök och att det i övriga länet behöver ökas något, vilket jag hoppas har skett under 2008. Jag har här lyft fram två av de områden som kartläggningen tar upp. Det finns mycket mer att belysa då kartläggningen omfattar vård som ges av läkare, sjuksköterska och beteendevetare och beskriver delar av tillgång, tillgänglighet och kvalitet på vården som länets befolkning har tillgång till. Detta arbete måste fortsätta och den viktigaste slutsatsen i nuläget är ändå att vi måste följa upp detta årligen för att påsikt kunna säkerställa en likvärdig vård över hela vårt län. Det är däråt vi ska sträva och den här kartläggningen är en del i den strävan.
Debatt
Ann Y Hellenborg är landstingsråd för Miljöpartiet.
