Lite vuxenauktoritet, kanske?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På Ludvigsborgsskolan vittnar rektor och lärare om en handfull elever som spårat ur till att trakassera och hota sin omgivning. Och tydligen får bråkstakarna hållas i stället för att gå på lektionerna.
Enligt rektor Jan Ögren vågar en del lärare inte förflytta sig inom skolan annat än i andras sällskap, av rädsla för trakasserier. Och läraren Per Evert Axman menar, förbluffande nog, att skolan står "tämligen maktlös".
I den kommunala fritidsgårdens grannskap verkat det inte stort bättre. Grannar till Centrumgården har slagit larm hos kommunen, sedan de fått nog av inte bara ofog som oväsen, nedskräpning och busringning på porttelefoner. Måttet har rågats när stökiga ungdomar dessutom börjat tränga sig in i trapphusen.
Men inför kravet på ordningsvakter vid Centrumgården, sätter sig kommunens ansvariga på tvären. "Det låter inte så trevligt", menar Anders Östlund på kultur- och fritidsförvaltningen. Nej, det är väl knappast någon som heller inbillar sig att problemen skall lösas med trevligheter.
Så vad göra?
Varför inte en smula reservationslös vuxenauktoritet, inom och utom skola. Det är ju vuxenvärlden som bär ansvaret för att buset upphör. Tro det eller ej. Det vore inte ur vägen att vuxenvärlden också tog det ansvaret.