LO-krav förstärker utanförskapet
Kritiseras. LO med Wanja Lundby Wedin i spetsen kritiseras för de lagda lönekraven. Foto: Tomas Oneberg/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En stor del av den sanna arbetslösheten döljs genom exempelvis arbetsmarknadspolitiska program samt förtidspensioneringar av unga arbetslösa. Summan av den dolda och den öppna arbetslösheten har av olika internationella och svenska experter uppskattats till mellan 15 och 25 procent.
Vad den exakta siffran än landar på så är det viktigt att större fokus riktas mot detta samhällsproblem. Lika viktigt är att vi ser bortom de blockpolitiska gränserna och enas i kampen för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden. Såväl de ledande politikerna som arbetsmarknadens parter har en viktig roll i att främja en öppen och fri arbetsmarknad, stödja nyföretagande och på andra sätt verka för en mera inkluderande arbetsmarknad.
Här har dock LO med sina aktuella krav på löneökningar tydligt bortsett ifrån sitt sociala ansvar gentemot dem som i dag står utan arbete. LO kräver inte enbart påslag med 3,9 procent nästa år, utan även att ingångslönerna ökar med minst 900 kronor.
Dessa löneökningar kan vara rimliga i vissa företag som upplever en positiv utveckling. I andra företag kommer de att ställa till stora problem, där ett tryck kan skapas på att minska på antalet anställda över tiden eller åtminstone sluta nyanställa. Om lägstalönerna höjs med hela 900 kronor innebär detta att tröskeln för att komma in på arbetsmarknaden höjs dramatiskt för den som är utan jobb.
När personer utan arbetslivserfarenhet tar sig in på arbetsmarknaden så sker detta vanligtvis genom att de tar ett låglönejobb och med tiden arbetar upp sig till bättre anställningar. För en person som är arbetslös är det enklare att få ett jobb som ger 12 000 i månaden än ett jobb som ger 12 900 kronor i månaden.
Nationalekonomin påvisar entydigt att lägstalönerna på en arbetsmarknad är nära kopplade till arbetslösheten. En kraftig procentuell ökning av lägstalönerna leder även till en kraftig procentuell ökning av arbetslösheten.
Den höga arbetslösheten i Sverige beror på att kostnaden för arbete är hög. Det är utmärkt att många företag har råd att betala bra. Men företagen lever under en konstant press för att automatisera sin produktion och dra ned på personalen, detta för att klara sig i konkurrensen.
Det är givetvis förståeligt att LO agerar i sina medlemmars intresse av mera betalt. Men effekten blir att de företag som anställer LO-medlemmar får allt svårare att behålla sina anställda eller expandera. När tröskeln till arbetsmarknaden samtidigt höjs leder det till fortsatt eller ökande utanförskap från arbetsmarknaden. Det innebär att de som har jobb måste försörja många som lever på bidrag.
Om LO avstod från att kräva dramatiskt höjda lägstalöner skulle det på sikt gynna de flesta LO-medlemmar. (SNB)
DEBATT
Nima Sanandaji är vd för tankesmedjan Captus.