Så snabbt det går. Redan nästa år är det dags för amerikanerna att välja president.
Det är tuffa år för Barack Obama. Förutom att den ekonomiska krisen präglar hans presidentskap finns det övrigt att önska från honom på den internationella arenan. Utöver det har en hel del av hans planer grusats eftersom väljarna ratade Demokraterna i valet till kongressen i höstas.
Barack Obama deklarerade härom veckan att han kommer att kandidera i valet nästa år, för ytterligare fyra år i Vita huset. Hans besked kom ingalunda som någon överraskning. Att sia något om hans chanser är för tidigt, men det är klart att han som sittande president går in med erfarenheten av ämbetet som en stor tillgång.
Mycket av det politiska spelet fram till att presidentvalet går av stapeln i november nästa år kommer främst att handla om vem som ska bli Republikanernas presidentkandidat. Det finns ingen på förhand given kandidat - fältet är öppet. Men med tanke på att det är en sittande president som ska utmanas så kommer kraven på personen att vara mycket höga.
Redan nu spekuleras det i vilka som kommer att ställa upp och somliga kandidater har redan lanserat sin kandidatur. Obamas rival i valet 2008, John McCain, kommer inte vara aktuell och många ställer sig frågan om hans vicepresidentkandidat, Tea Party-rörelsens okrönta drottning, Sarah Palin kommer att ge sig på ett försök att bli Förenta staternas första kvinnliga president.
Palins senaste bok - America by Heart. Reflections on Family, Faith and Flag - sågs av många politiska bedömare som ett sätt att lansera sig själv som presidentkandidat. Palin har blivit intimt förknippad med Tea party-rörelsen och även om många republikaner stödjer rörelsen gäller det att nå väljare också utan för dessa led. För Palin kan det bli problematiskt.
Mitt Romney som kandiderade i förra valet har lanserat sin kandidatur för Republikanerna, liksom den förste öppet homosexuelle presidentkandidaten Fred Karger och den välkände affärsmannen Donald Trump, för att nämna några. Tidigare baptistpastorn och presidentkandidaten Mike Huckabee är en av de hetaste kandidaterna, även om en officiell kandidatur ännu inte kommit från honom.
Det lär finnas anledning till att återkomma i ärendet framöver.
Amerikansk politik blir lätt tämligen enkelspårig i Sverige. Den mångfacetterade amerikanska politiken, utan den hårda partipiskan som finns i Sverige, förvandlas ofta till ett val mellan ett ont alternativ - Republikanerna - och ett gott - Demokraterna.
I förra valet gick det inte att ta miste på hysterin kring Obama, mannen med hoppet och förändringen, som nästan framställdes som frälsaren själv, trots att han i stället borde placeras på prispallen i floskeltoppen.
När sen sakfrågor diskuteras transformeras den svenska synen på politik och välfärdssystem direkt över till amerikanska förhållanden. Krocken blir total - ingångsvärdena är oerhört olika. Det blir onyanserat, trist och förutsägbart.
Även om det är ett och ett halvt år kvar till presidentvalet är det för den politikintresserade en spännande match som redan startat och som inte kommer att vara färdigspelad förrän i november nästa år. Spännande blir det också att se om svenska medier kan skildra den amerikanska politiken mer nyanserat än tidigare och dessutom utifrån amerikanska förhållanden och perspektiv.