Rubriken säger oss vad som är visionen för Västerviks skola. Men förskolan, fritids och grundskolan ska återigen spara. Denna gång 23-35 miljoner kronor. Roger Psajd, ordföranden i barn- och utbildningsnämnden, är inte orolig. Han borde vara det.
Det är en spännande utmaning för varje lärare att försöka leva upp till visionen för Västerviks skola. Men för att det ska ha en chans att lyckas krävs vissa förutsättningar. I en skolklass i grundskolan kan det till exempel se ut så här: Pelle har svårt att få bokstäverna att stå stilla på raden och spelar pajas i stället för att läsa. Stina har oro i kroppen och hör minsta ljud i klassrummet. Sara tänker på hur det kommer att vara med mamma när hon kommer hem. Peter undrar hur kan ska ta sig till slöjden utan att bli retad. Madeleine är uttråkad. Hon kan redan allt som serveras av lärarna. Kalle drömmer sig bort som alltid och det blir inte mycket gjort. Signe fattar inte vad som sägs. Barn är olika och kommer till skolan med olika förutsättningar. Har lärare inom förskolan och skolan i Västervik de förutsättningar som krävs för att lyckas med att skapa "Sveriges bästa skola" och ge varje barn lust att lära och rätten att lyckas?
Under 90-talet gjordes stora förändringar av skolan som forskare i dag är eniga om har inneburit att den svenska skolan har försämrat sina resultat jämfört med tidigare.
Kommunaliseringen av skolan till exempel gjorde att kommunerna har möjlighet att göra stora besparingar på skolan i dåliga tider. Då under 90-talet ledde det till att elevhälsans personal minskade i antal liksom vaktmästarna i skolan. Lärarna lämnades ensamma att klara av allting inom klassens ram. Det visade sig bli förödande för en hel del barn i Västervik.
Om de stora besparingar man nu talar om blir verklighet och det innebär att 50-60 lärartjänster i förskola, fritidshem och grundskola försvinner då blir den redan nu stora arbetsbördan som lärarna har övermäktig, säger rektorerna. Och de borde veta. "Men vad säger de kloka föräldrarna", undrar Roger Psajd? Vi får verkligen hoppas att de hör av sig till honom.
Lärarnas arbetsbörda har ökat under de sista åren bland annat på grund av bestämmelser om att kontinuerlig skriftlig dokumentation skall föras över varje elevs resultat i samtliga ämnen. Dessutom skall betyg ges redan på lågstadiet. I Västervik går numera de barn som tidigare tillhörde särskolan i den vanliga grundskolan.
Andra kommuner i Sverige har inte avskaffat särskolan. De små specialenheter där barn går som har särskilt stora behov av stöd och hjälp, av specialpedagogik och en tillrättalagd miljö skall också läggas ned. Även de barnen ska således gå i den vanliga klassen. Klasser som riskerar att bli mycket större än vad de är i dag. Vad kommer allt detta att innebära för lärarnas förutsättningar att lyckas nå målen?
Forskarna säger visserligen att den sammanhållna gruppen ger en bättre lärmiljö för både duktiga och svagare elever. Men hur stora skillnader orkar lärarna med?
Lägg därtill till den ökade arbetsinsats som lärare tvingas till i större klasser. Till skillnad från Roger Psajd som menar att antalet elever per lärare inte är betydelsefullt, säger forskarna att större klasser har sitt pris i form av ökad stress och lägre arbetstillfredsställelse hos lärarna. Lärare är vanliga människor, inte övermänniskor.
Vi lever i en tid då samhället förändras i ett rasande tempo. Förhållandet mellan barn och föräldrar har förändrats. Den förändringen ställer större krav på föräldrarna. Lydnadskulturen är borta. Barnen kräver i och med detta ett helt annat samspel även med sina lärare. Det ställer stora krav på lärarens förmåga till samspel med varje enskild elev och med den stora gruppen. Varje barn behöver dessutom ständig återkoppling på sitt arbete i skolan för att inte lära in fel arbetssätt och kunskaper.
I dag vet vi att detta är något som skolan har missat tidigare. Men hur gör man för att klara av det i en klass på 30 elever? Roger Psajd lockar med högre löner åt lärarna. Det är bra men han underlåter att berätta att lärarna i Västervik tillhör de sämst betalda i landet.
Under 90-talet var de barn som inte hade stöd och hjälp hemma de stora förlorarna i skolan. Så är det än i dag. Och värre ska det tydligen bli om inte lärarna ges rätt förutsättningar att lyckas med sitt svåra uppdrag.
Vi har redan nu en stor ungdomsarbetslöshet i kommunen. Det är framför allt ungdomar som inte har gått ut gymnasiet. Låt oss försöka bryta den trenden i stället genom att göra det möjligt för lärarna att göra skillnad för varje enskilt barn i skolan. Varje arbetslös ungdom kan komma att kosta kommunen astronomiska summor om det vill sig illa.
Roger Psajd, visa att du står upp för barnen och lärarna och beröva dem inte lusten att lära och rätten att lyckas.