Nyligen har vi kunnat läsa om hur Moderaterna, ett av Sveriges fyra regeringspartier försökt att med lögnens bläck skriva om Sveriges politiska historia. Man går så långt att man helt vänder på sakernas tillstånd, upp blir ner och ner blir upp. Enligt Moderaterna har man alltid stått på rättens och frihetens sida mot orättvisan och ofriheten. Låt oss titta lite närmare på det hela.
I sitt nya idéprogram, som antogs under partistämman härom veckan skriver Moderaterna följande under kapitlet "Frihet, trygghet och rättvisa", "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande."
Det hela är förstås inget annat än lögn. Rösträtten erövrades av arbetarklassen i kamp mot det parti som idag heter Moderaterna, knappast med dess hjälp.
Faktum att rösträtt var något vi i Sverige, precis som i många andra länder i Europa lyckades erövra först efter den ryska revolutionens exempel 1917 och med de svallvågar av arbetaruppror som följde över Europa. För vår del i Sverige började det av den ryska arbetarklassen inspirerade upproret faktiskt i vår egen stad, Västervik.
Rösträtt för alla, både kvinnor och män var något vi arbetarrörelsen tvingades slåss för och det var endast av rädsla för revolution som Reinfeldts och Hjalmarssons föregångare "lättade på trycket".
Till följande jämlikhets-, solidaritets- och rättvisereformer har Moderaterna utan undantag röstat NEJ. Årtal står inom parentes.
Allmän rösträtt (1904-1918), allmän olycksfallsförsäkring i arbetet (1916), åtta timmars arbetsdag (1919), kvinnlig rösträtt (1919), avskaffandet av dödsstraff (1921), åtta timmars arbetsdag (1923), avskaffandet av dödsstraff (1923), folkskolereform (1927), sjukkassan (1931), a-kassa (1934), höjda folkpensioner (1935), två veckors semester (1938), fria skolmåltider (1946), allmän sjukvårdsförsäkring (1946), allmänna barnbidrag (1947), tre veckors semester (1951), fri sjukvård (1953), ATP (1959), fyra veckors semester (1963), 40-timmars arbetsvecka (1970), möjligheten till förtidspensionering vid 63 (1973), fri abort (1974), femte semesterveckan (1976) och partnerskapslag för homosexuella (1994).
Med ovanstående lista som utgångspunkt kan Moderaternas nya idéprogram tyckas vara mycket komiskt och roande. Men det kan också ses som ett bevis på något fruktansvärt och allvarligt. Att vår politiska överklass nu kan gå så långt i sin arrogans att man inte nöjer sig med att ljuga om samtiden utan också försöker sig på att skriva om vår historia. Det parti som i dag leder vårt lands regering har aldrig stått för något positivt eller förbättrande varken i dåtiden eller i nuet, i varje fall inte för några andra än Sveriges lilla och under nuvarande politik allt rikare överklass.