Makten över vårt val av kött
Dålig konkurrens. Småföretag inom den svenska kött-och charkuterinäringen kan ha svårt att hitta fram med sina produkter till diskarna på grund av att några få företag dominerar i såväl leverantörs- som inköpsledet, skriver Henrik S Järrel. Foto: Jurek Holzer/SVD/SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hur många är medvetna om att det finns många småföretag inom den svenska kött-och charkuterinäringen som kan erbjuda den bästa köttkvaliteten? Kungsbyn, Kaprifol, Naturbeteskött och hundratals andra kan dock ha svårt att hitta fram med sina produkter till diskarna på grund av att det på denna marknad finns några få som dominerar i såväl leverantörs- som inköpsledet.
Vi har en konkurrenslag och en konkurrensmyndighet som skall vaka över att ingen aktör på en fri marknad med fri handel missbrukar en dominerande ställning. Detsamma gäller i princip även inom EU. Syftet är att en fri konkurrens på likvärdiga villkor i slutändan ska främja konsumenternas valfrihet både i fråga om kvalitet och pris.
Det är bra, men i praktiken är det litet si och så med hur detta efterlevs inom olika branscher.
I Sverige kontrollerar till exempel Scan cirka 65 procent av all slakt. I butikerna är cirka 50 procent av allt nötkött från Scan. Många mindre köttföretag, till exempel Ejmunds gård och Hälsinge Lantkök/ Hälsingestintan, profilerar sig bra med egenutvecklat svenskt kött av högsta kvalitet. De och andra är dock i händerna på Scan och deras slakterier för att få en bra råvara levererad.
Vanligen slaktas mjölkkor när de "tjänat ut sin mjölktid". Därutöver finns också särskilt framavlade, lokalt uppfödda köttraser med de allra bästa kvalitetsegenskaper.
Just med detta utvalda kött konkurrerar främst marknadens mindre aktörer. Detta utmanar de stora, i synnerhet om de små uppfattas som framgångsrika. Följden kan bli att småföretagen riskerar färre eller uteblivna leveranser av köttråvaran från de marknadsledande.
Slakterierna eftersträvar en så jämn produktionstakt som möjligt och en sådan står främst de större volymkunderna för, trots stora säsongsvisa variationer. Men även om de små marknadsaktörerna erbjuder högsta pris- och betalningsgaranti åt såväl slakteri som bonde/uppfödare för det utvalda svenska kvalitetsköttet - i utbyte mot garanterade leveranser av råvaran! - möts de ibland av kalla handen. Utan motivering.
Konkurrensen från de små uppstickarna ökar inom det av konsumenterna alltmer efterfrågade finsmakarsegmentet, vilket förefaller störa till exempel Scan. Om Scan därför vägrar att lämna leveransgarantier av köttråvara åt sina populära mindre konkurrenter hindrar man samtidigt dessa från att växa. Utan säkra leveranser får småföretagen svårt att i sin tur svara upp mot ökad efterfrågan på sina produkter. På så sätt kan en marknadsdominant hålla tillbaka konkurrenstrycket underifrån.
Missbruk av dominerande ställning i kombination med bristande affärsmässighet drabbar i flera led: vikande sysselsättning och intäkter för bonden/uppfödaren och köttentreprenörerna. Följden blir också ett mer begränsat svenskt utbud i köttdiskarna hos de ambitiösa livsmedelshandlarna och därmed en inskränkning av konsumenternas valfrihet.
Detta i sin tur kan innebära att importen av utländskt kött ökar vilket torde hämma svenska uppfödare som på sikt riskerar drabbas av fler igenvuxna hagmarker och nedlagda gårdar.
Samt andra negativa konsekvenser för den svenska landsbygdens infrastruktur.
Den dominerande marknadsaktören i detta sammanhang har alltså ett stort ansvar för att lämna leveransgarantier till de många mindre företagen som vill, och skulle kunna, växa om bara konkurrensen verkligen finge ske på justa och likvärdiga villkor.
Det här är, generellt sett, ett problemområde som bör ägnas ökad uppmärksamhet.
DEBATT
Henrik S Järrel är före detta riksdagsledamot.