Mänskliga rättigheter måste ständigt försvaras
Extrema rörelser. Hur toleranta ska vi vara mot de intoleranta? frågar sig fyra debattörer. Foto: Mogens Flindts/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är ett viktigt dokument. I detta garanteras rätten att yttra sig, att organisera sig och att ta ställning. Yttrandefriheten är en av de viktigaste förutsättningarna för politisk demokrati. Många stater bryter mot dessa goda principer.
För några år sedan tog dåvarande statsministern Göran Persson initiativet till Förintelsens minnesdag som varje år infaller den 27 januari. Den har blivit en viktig händelse i många länder och finns numera förtryckt i våra kalendrar.
Minnesdagen instiftades som en erinran om vad som hände under andra världskrigets dystra år. I de tyska koncentrationslägren mördades sex miljoner människor. De flesta av dem var judar men även romer drabbades i stor utsträckning. Krigsfångar och slavarbetare utnyttjades. Övergreppen mot meningsmotståndare satte sin prägel på den politiska vardagen.
Är det nödvändigt att erinra om vad som hände för mer än 60 år sedan?
Äldre människor har personliga hågkomster från denna tid men yngre personer är hänvisade till vad som kan läsas och vad som berättas under historielektioner.
Även de mest objektiva och sanningsenliga skildringar kan möta misstro.
Beskrivningarna är ofattbara. Var det verkligen möjligt? Det finns extrema grupper som ifrågasätter om förintelsen över huvud taget ägt rum.
Vi måste alltid lära av historien och får inte förtiga fakta. Det som hände under andra världskriget är en skrämmande realitet.
Krigsförbrytelser och andra brottsliga gärningar förekom på ett sätt som ingen trodde var möjlig i ett civiliserat Europa. Ändå kunde det ske.
Därför måste vi sprida kännedom om förintelsen och vara medvetna om att de mänskliga rättigheterna ständigt måste försvaras.
Ungdomens demokratiska fostran är en nödvändighet. Lagstiftning mot diskriminering och övergrepp behövs men den styr inte människors tankar och handlingar. Vad som händer i en ung människas omgivning och hur ungdomar värderas av vuxenvärlden är en avgörande faktor. De som bemöts med respekt och förtroende svarar som regel på samma sätt.
Ungdomars inställning till samhället och politiska beslut påverkas av i vilken utsträckning de själva är delaktiga. Tyvärr är de politiska ungdomsförbunden i dag mycket svaga och förmår endast att i begränsad omfattning vinna medlemmar. Därför krävs att man på olika områden vidtar målmedvetna åtgärder som ger ungdomar möjligheter att påverka vad som händer i närmiljön och i samhället som helhet. Vad som sägs och vad som händer i skolor och på fritidsgårdar är betydelsefullt. Detsamma gäller hur verksamheten utformas inom idrottsrörelsen och ungdomsorganisationerna. Alla studieförbund och folkrörelser har ett ansvar för att informera, för att bedriva opinionsbildning och för att engagera så många enskilda som möjligt.
De stora frågorna om mänskliga rättigheter och ömsesidig respekt mellan människor av olika åsikter avgörs i vardagen och på hemmaplan. Att ha dessa saker i åtanke är naturligtvis viktigt under minnesdagen den 27 januari men det räcker inte. I skolorna, på fritidsgårdarna och i föreningarna har de ansvariga all anledning att fundera över hur ömsesidig respekt skall upprätthållas och vad som bör göras för att alla skall respektera de mänskliga rättigheterna. Föräldrarnas attityder påverkar barnen.
Det är nödvändigt att minnesdagen uppmärksammas genom temadagar, filmvisningar, bokbord, affischutställningar och samtal. Många frågor har självklara svar men det finns också en hel del att verkligen fundera över.
Det existerar extrema rörelser som hotar demokratin. Precis som tidigare förekommer det folk som för egen del vill använda demokratin för att kunna ifrågasätta den och i värsta fall avskaffa den. Hur toleranta skall vi vara mot de intoleranta?
På detta finns inga givna svar. Det kan vara en svår pedagogisk uppgift att vinna desillusionerade och marginaliserade ungdomar. Vi får dock inte stöta bort dem utan hela tiden söka vägar för att nå fram med det toleranta budskapet.
DEBATT
Ulf Nilsson är landstingsfullmäktiges ordförande. Lisbeth Lennartsson är kommunalråd och ordförande i Ökraft. Kent Ingvarsson är kommunalråd. Kjell E Johanson är ordförande i Kalmar läns nykterhetsförbund.