DEBATT: Mao - en skräckslagen sadist

- Han levde som i en krigszon, han var så rädd. Kanske var det för att kompensera sin fullkomliga brist på hjärta som han bara kände skräck, säger Jung Chang.
Redan 1949, just innan Mao erövrade makten över Kina, hade han begått så många vidrigheter att han började darra när han mötte en främmande människas blick.

Han var femtio år, och vad gäller grymheter skulle hans uppfinningsrikedom och cynism bli etter värre. Hans sista fru, madame Mao utvecklade samma paniska skräck, berättar Jung Chang.
Under kulturrevolutionen, på toppen av madame Maos terrorvälde, anställde hon en ny sekreterare men vågade inte träffa honom. Sekreteraren fick order om att gömma sig i sitt rum tills han gradvis blivit introducerad.
- Man kan undra vad de här människorna levde för, men det här var det liv de valde.

"Mao - den sanna historien" heter hennes och makens, den brittiske historikern Jon Hallidays, omstridda jättebiografi som ger en delvis ny och framför allt vidrigare bild av den kinesiske ledaren.
I tio år grävde de i arkiv och intervjuade vittnen i Kina och Ryssland. Jung Chang lägger inte Mao på analyssoffan, det lämnar hon åt experterna. Istället beskriver hon en tyrann utan några som helst försonande drag. Som barn var Mao slö och vägrade hjälpa sin far med det hårda jordbruksarbetet. "Jag äter mycket och skiter mycket" var hans sätt att, som vuxen, tala om att allt var bra.
Hans enda moraliska princip var absolut själviskhet, vilket han tyckte var förbehållet endast de Stora hjältarna. Till dessa räknade han sig själv.
På väg mot makten lämnade han fruar och barn bakom sig omvartannat. En nyfödd dotter brydde han sig inte ens om att träffa, inte heller när hon några veckor senare skadades av en bomb. Han befann sig i närheten men var trött.
- Han kunde vara snäll mot människor, men bara om de var användbara, han var till exempel ganska snäll mot sina älskarinnor, säger Jung Chang.
- Och mänskliga svagheter förstod han väldigt väl, han förstod att utnyttja dem.

Hennes korpsvarta hår sträcker sig ner mot knävecken. Om hårlängden är en revolt är det omedvetet, men under uppväxten i Maos Kina fick hon inte ha det längre än till örsnibbarna.
När hon flyttade till England som språkstudent gick hon in på herrtoaletten på flygplatsen, hon kunde inte förstå att en person i byxor var symbolen för män. Några år senare blev hon den första person från Kina som doktorerade vid ett brittiskt universitet.
I sin världssuccé "Vilda svanar" beskrev Jung Chang Kinas historia utifrån tre kvinnogenerationer. Där berättar hon hur hon själv 1976 tog emot nyheten om Maos död, hur hon gjorde allt för att inte visa sin lättnad.
- Jag trodde jag kände Mao när vi började med det här, men allteftersom upptäckte vi så mycket som tog oss med överraskning.

Mest chockad blev hon över hur Maos karaktär formade hans politik. Medan andra blev kommunister av medkänsla för Kinas bönder, blev Mao stalinist när han såg våldsmobbens verkningar. Våldet försatte honom i extas; partiet var en väg till den totalitära makten.
Enligt Chang/Halliday var det också fullt medvetet, inte på grund av felkalkyler, vilket tidigare gjorts gällande, som Mao lät 38 miljoner människor svälta och arbeta sig ihjäl sig på landsbygden. Han köpte kärnvapenteknologi och vapen från Ryssland och betalade med böndernas mat.
Fortfarande hänger Maos porträtt på Himmelska fridens torg, och det är svårt att föreställa sig hjärtvättens enorma kraft, menar Jung Chang. Mao var gud när hon växte upp. Hennes medvetande vaknade, delvis, under kulturrevolutionen.

Debatt: Mao - en skräckslagen sadist

Hans politik dödade 70 miljoner människor och gjorde Kina till en kulturell öken. I Jung Changs och Jon Hallidays biografi beskrivs Mao som seklets värsta massmördare, en skräckslagen sadist, vars arv i hög grad präglar dagens Kina.