DEBATT: Maria Larsson till barnens värn

Någon menade någon gång att Maria Larssons stålblå ögon var sådana som satt på en totalt orädd politiker, beredd att blicka rakt fram mot vilket motstånd som helst. Det är en hållning som förmodligen kommer att sättas på prov hos en äldre- och folkhälsominister. Men det finns inte en synbarlig fiber hos Maria Larsson som vittnar om oro för det, tvärtom.
- Den största utmaningen för mig som minister är de äldres svåra situation. Men det handlar inte bara om ett system- eller resursproblem. Det handlar om att socialdemokraterna har nedprioriterat dem. Nedrustningen, som inte minst uppmärksammats av Socialstyrelsen i rapport efter rapport i flera år, har ju synts tydligt för den som har velat göra något. Men frågan blir aktuell för socialdemokraterna först när det drar ihop sig till val. De talar om de äldre när det är valrörelse men glömmer dem där emellan. Och här har jag en annan ambition. Vi kommer redan nästa år att ge 1,9 miljarder till äldreomsorgen.
- Men sedan finns det ju också rena ideologiska skillnader. Vi vill ge de äldre möjlighet att välja själva och inte bara vara hänvisade till kommunal service. Man kanske inte vill bli omhändertagen av tretton olika personer inom hemtjänsten. Sådan tänkande har inte funnits alls inom socialdemokratin.

Larmsignaler ljuder ju också om barnens situation. De brukar olika stressmediciner i allt högre utsträckning och sover och äter sämre. De mår kort sagt allt sämre. En populär förklaring går ut på att det skulle bero på arbetslösheten och nedskärningar av välfärden. Men Larsson pekar i en annan riktning:
- Det ungdomar själva anger när de ringer till Barnombudsmannen är att de skulle vilja ha mer tid med vuxna. Jag tror att det är den grundläggande orsaken till den psykiska ohälsan. Man ser att även tonåringar, också de som smäller i dörrar och skriker åt sina föräldrar, anger föräldrarna som det viktigaste i sina liv. Jag tror att flera föräldrar är omedvetna om sin egen betydelse.
- Den som läser vår regeringsförklaring och jämför den med de socialdemokratiska som varit under de senaste åren finner en grundläggande skillnad: Vi understryker familjens betydelse. Föräldrarna är oerhört viktiga för barnen. Men det stora problemet i dag är att det inte finns tid. Vuxna behöver vara närvarande i barn och ungdomars vardag, och när de inte är det känner de sig övergivna. Det är där vi har roten till problemet.
Men vad är det man egentligen har att ta tag i här? Är det här generationsgapet politiskt framdrivet, eller handlar det om ett socialt eller kulturellt problem?
- Här handlar det om en ideologisk skillnad i synen på familjens betydelse som är väldigt tydlig. Ett politiskt motstånd kommer säkert att utvecklas i takt med att den här frågan växer. Men inom alliansen finns en bred samsyn kring regeringsförklaringens ambitioner att stödja familjen och underlätta för föräldrarna att ha få tid med sina barn.
- Ska man bygga folkhälsa långsiktigt måste man börja med barn och ungdomar som bas. De måste få växa upp under trygga omständigheter, alltså i trygga familjer. Regeringens politiska linjer kring detta drogs upp redan i alliansens välfärdsgrupp före valet. Vi är överens om färdriktningen.
Förklarar hon utan att blinka.

Debatt: Maria Larsson till barnens värn