Med alliansen i verkligheten
Ser verkligheten. Folkpartiledaren Lars Leijonborg ser verkligheten som den är. Inte alla i hans parti gillar det. Foto: Adam Ihse /Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Realisten Leijonborg har satt punkt för den korta tid när hans parti, efter valframgången 2002, ville ta ledartröjan från de tilltufsade moderaterna.
Ingen av Allians-kollegerna har likt Leijonborg som partiledare upplevt politikens berg- och dalbana. Han tog över ett parti sargat av nederlaget 1998. I Marstrand sa han att han velat ge partiet en skarpare profil. Man har gjort upp med "snällismen", föreställningen att folkpartister älskar att göra vad som uppfattas som gott, men inte ställer några krav - varför det blir pannkaka av alltihop.
Både före och efter framgångsvalet 2002 har Leijonborg angripits inifrån partiet för att inte vara tillräckligt "socialliberal", utan en "kravliberal".
Men Leijonborg envisas med att försöka vara bådadera.
Leijonborg sommartalar två gånger. I samband med ett miljöseminarium den 5 augusti är han åter i Västervik, där han en gång började. Men det är begripligt att han etablerat sig också i Marstrand.
Folkpartiet har historiskt varit starkt på västkusten. Där finns, och fanns än mer förr, göteborgsk storstadsliberalism och en värdekonservativ, mot en översåtlig stat rebellisk kristenhet - de krafter som låg bakom folkpartiets tillkomst 1934, efter en tids splittring mellan "liberaler" och "frisinnade". Alla politiska partier har sin splittring, men inte i generna som folkpartiet.
I Marstrand presenterades ett fp-förslag om upprustning av barn- och ungdomsvården, en hel katalog för att hjälpa utsatta barn. Men enligt vad som tycks ha blivit en vana smyger sig in formuleringar som är diskutabla och förstör allmänhetens intryck av helheten. Medierna - och motståndarna - älskar ju aparta detaljer. Även Allianssystrar/bröder frestas att döma i oträngt mål.
En sådan detalj i fp-rapporten handlar om att åter låsa in ungdomar dömda för svåra brott om de efter avtjänat straff uteblir från efterföljande behandling. Det låter alldeles utmärkt. Men "snällare " allianspolitiker känner sig kallade att kritisera, liksom regeringen.
Ett än mer uppenbart exempel på hur liberaler kan hamna fel kom förra veckan när riksdagsledamoten Nyamko Sabuni föreslog allmän gynundersökning av högstadieflickor, i den i och för sig befogade kampen mot det som missvisande kallas hederskultur.
Inför förra valet föreslog folkpartiet att invandrare skall kunna få svenskt medborgarskap fortare än normalt om de avlägger ett språktest. Det blev genast i medierna till att folkpartiet kräver språktest för medborgarskap. Den falska bilden har satt sig.
Borås Tidning, moderat, skriver att det spelades soul-klassiker före Leijonborgs tal i Marstrand: "Interna kritiker av partiets omvandling från snällismens ansikte till krav på hårdare tag tycker nog också att partiet behöver mer själ".
Både vänner av och motståndare till folkpartiet verkar vurma för dess vinglande och flummiga förflutna. För dem som önskar ett regeringsskifte är den föga själfulle Leijonborg att föredra. Han tycks ha förmåga att göra något konstruktivt av sitt partis kluvenhet.