Med storebror i baksätet
Storebror. Beskedliga vägkameror klan utvecklas till en mer förfinad övervakning av människor, anser Pär Ström. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Storbritannien har startats ett projekt som ska "göra vägnätet oanvändbart för brottslingar". Det innebär att man bygger ett system som automatiskt registrerar alla fordons omkörningar, matchar varje passage mot en databas med "intressanta" bilnummer och sedan sparar all information i en centraldator i två till fem år. Registreringen ska ske med övervakningskameror försedda med programvara som automatiskt tolkar nummerskyltar. De smarta kamerorna monteras upp längs vägar, i städer, på bensinstationer, vid köpcentra och liknande.
Därmed blir det i princip möjligt för myndigheterna att följa varje medborgares förflyttningar. Vidare blir det möjligt att se var en viss bil befunnit sig en viss dag upp till två, kanske fem, år bakåt i tiden. Omvänt går det att flera år efteråt se vilka bilar som befunnit sig på en viss plats en viss dag.
Det rör sig alltså om ett formidabelt storebrorssystem, och det är märkligt att protesterna knappast är märkbara. Vi har fått ett politiskt klimat där den personliga integriteten knappast är värd någonting alls när brottsbekämpning eller andra statliga intressen ligger i den andra vågskålen.
I Sverige har vi ännu så länge den gamla beskedliga sortens vägkameror som används för fartkontroll och som bygger på mänsklig granskning av bilderna. Men hur länge till? Rikspolisstyrelsen, som har studerat det engelska övervakningssystemet, säger att detta är "ett fantastiskt bra verktyg" och att "det är en tidsfråga innan vi har det i Sverige". Som svar på en direkt fråga från integritetsombudsmannen svarade den ansvarige på RPS att frågan förmodligen tas itu med under 2007.
På den punkten måste det bli stopp.
Nog är det bra att polisen bekämpar brottslighet effektivt, men det finns faktiskt också andra värden att ta hänsyn till när ett gott samhälle byggs. Som personlig integritet och privatlivets helgd, till exempel.
Information om var en människa befinner sig, och när, kan ibland vara mycket känslig. Data om förflyttningar kan exempelvis avslöja relationer som en medborgare vill behålla för sig själv, bristande hälsa (via frekventa sjukhusbesök), misstänkt spelberoende (exempelvis via täta besök på en travbana) eller känsliga förhandlingar om nytt jobb (som absolut inte får komma den gamla arbetsgivaren till del). Bara för att ta några exempel.
Information om en människas geografiska uppehållsort är i högsta grad en del av vederbörandes privatliv. Rätten att få ha detta ifred är faktiskt skyddad av både Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Vill man bygga ett gott samhälle för medborgarna kan inte förmodad samhällsnytta tillåtas styra precis allting. (SNB)