DEBATT: Mellan Köpingsvik och Björkvik

Den här veckan pågår den så kallade Pridefestivalen i Stockholm. Den är ett årligt evenemang för att lyfta fram frågor om homo-, bi- och transsexuella. Det är seminarier, om allt från värnet av mänskliga rättigheter till ämnen som skulle ha fått Sveriges pionjärer på sexualupplysning att rodna.
Det är också en massa show och festande, lika hejdlöst som karnevalen i Rio.
Det är också politik.
Göran Persson tar åter några dagars ledigt efter framträdande i pastor Bastås tält i Köpingsvik i söndags. Nästa gång vi hör av honom blir med ett beramat sommartal söndag middag 6 augusti i Björkvik i Sörmland.
De övriga partiledarna deltar på något sätt i Pridefestivalen. Mest heroisk är nog kristdemokraternas Göran Hägglund, på grund av både inre och yttre motstånd. De dominerande hbt-aktivisterna gillar inte hans partis åsikter om äktenskap och föräldraskap. Den kristdemokratiska riksdagskvinnan Chatrine Pålsson är luttrad veteran i offentliga bataljer. Hon tycks ha bland sina motståndare ha nått ett slags motvillig kultstatus. Hon är på plats vid en utfrågning på onsdag.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt har en speciell relation till Pridefestivalen. Han invigningstalade 2003. Han var då föreslagen men ännu inte formellt vald ny partiledare för moderaterna. Hans framträdande på Pride var omstritt. I dag kan den som så vill se det som starten på den profilering och förändring som moderaterna genomgått under Reinfeldt. Om hans framträdande 2003 fick många inom och utom moderaterna att höja på ögonbrynen var det inget mot vad som sedan kom.
Överraskningar har det varit desto mera sällsynt med från regeringspartiet och dess ledare. I förra veckan äntrade partiledarna en efter en scenen i Missionskyrkans stora cirkusliknande tält i Köpingsvik på Öland. Sist ut att bli utfrågad av pastor Thor-Björn Bastås var statsminister Göran Persson.
Att statsministern avbröt sin annars så energiskt försvarade semester för att deltaga i den kombinerade utfrågningen och gudstjänsten var inte en slump.
Persson har offentligt lekt med tanken att prästyrket skulle kunna vara ett alternativt karriärval. Han uppskattar liknelser mellan sina tal och kyrkopredikningar och har även avslöjat att han och Anitra Steen gärna sjunger högt till psalmer i bilen. Det var uppenbart att Persson trivdes i det mörkblå tältet i lika hög grad som både den gudstjänstvane Göran Hägglund och prästsonen Lars Ohly.

Mellanöstern kastar sin svarta skugga över svensk inrikespolitik och kan ändra både innehåll och tonläge i valrörelsen. Men det är ändå ett val som ska träffas. För utfrågningar typ Bastås spelar det dagsaktuella dock mindre roll. Hans mål är att skapa en bild av partiledarna till ledning för publiken. Eller, som Fredrik Reinfeldt sade i tältet i fredags: "Det handlar
inte om att komma med enskilda nya nyheter hela tiden. Det handlar om att ge ett helt alternativ."
Bastås tältutfrågningar bekräftar vilka alternativ som finns i politiken. Å ena sidan uppträdde fyra partiledare som tycker om varandra och som arbetat sig samman under beteckningen Allians för Sverige.
Å andra sidan står socialdemokraterna, och deras bråkiga vänsterkamrater, för ett alternativ som lett till att över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden.
Ett klart besked lämnade Persson; han kommer tillbaka till tältet vid nästa utfrågning - om fyra år. Huruvida det blir i egenskap av statsminister, oppositionsledare eller publik lämnades till åskådarna att spekulera om.

Debatt: Mellan Köpingsvik och Björkvik