Mera ros än ris till regeringen
Nytt år. Den nya regeringen får godkänt men inte ett helt fyrverkeri. Foto: Robert Ekegren/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För en ledarskribent är detta normalt en rätt enahanda syssla - det mesta har varit som det alltid har varit och sannolikt kommer det att bli ungefär som det brukar. Det är ungefär som med väderprognoser - om man gissar att vädret i morgon blir ungefär som i dag har man 85 procents chans att gissa rätt.
Men just inför årsskiftet 2006-2007 känns det faktiskt lite annorlunda - ganska ordentligt annorlunda, om vi ska vara ärliga. Skälet är förstås att svenska folket den 17 september helt fräckt bestämde sig för att nu får det vara nog, nu vill vi ha in ett nytt gäng! Ut med gamle trötte Persson och in med den där nye grabben och hans kompisar Maud, Göran och Lasse.
Samma beslut fattade invånarna i många av landets kommuner - ut med gamla trötta sossar och in med pigga Alliansföreträdare.
Vad har då hänt efter valet? Det första och tydligaste är att vi slipper se Göran Persson, Marita Ulvskog och de andra i tv vareviga dag. Vilken otrolig lättnad det är - det förlåter mycket av de dumheter regeringen då och då gör sig skyldig till.
Allianspartiernas seger innebar också något som förmodligen närmast känns som en identitetskris för nyhetsreportrarna på regim-tv:n och statsradion. Plötsligt är det andra människor som styr än de vanliga. Vilsenheten är total. När dessa journalister rapporterar om politik talar de numera inte om regeringen, de talar om "den borgerliga regeringen" - har ni märkt det? "Den borgerliga regeringen" säger de, säkert för att markera att det rör sig om något slags historisk parentes, om en hoper fräcka usurpatorer som snott makten från dess rättmätiga innehavare - den "riktiga" socialdemokratiska regeringen. Det är fler än Marita Ulvskog som tycker att allt annat än en socialdemokratisk valseger känns som en statskupp!
Men regeringens politik då - hur går det med den?
Tja, det är inte alldeles lätt att säga. Men om vi tillåter oss att bortse från turbulensen i början - Den Stora tv-avgiftskrisen och allt den medförde - så finns det ändå några tydliga trender.
En är att det är skillnad på valkampanj och politik, även för en borgerlig regering. Före valet skulle bensinskatten sänkas - nu ska den i stället höjas. Före valet sa Fredrik Reinfeldt att Byggnads agerande i fallet med skolbygget i Vaxholm var "erbarmligt", nu försvarar han facket och den svenska kollektivavtalsmodellen i alla tonarter. Av den utlovade avregleringen av apoteket verkar det bara bli en tumme. För att bara nämna några exempel.
Men på det stora hela så blir det nog godkänt ändå. Kanske inte med utmärkt beröm, men klart godkänt. Mycket bra händer - skatter sänks (inte tillräckligt många och inte tillräckligt mycket men det är mycket bättre än att inte sänka alls), regleringar avskaffas, stopplagen i sjukvården tas bort, kunskap och ordning prioriteras i skolan och vi har en justitieminister som tycker att rättssäkerhet är viktigt. Det har vi inte upplevt sedan den förra borgerliga regeringen!
Och här på ledarsidan kommer vi att fortsätta att kritiskt granska regeringens förehavanden - berömma när vi tycker att det är befogat och kritisera när det är på plats.
På det sättet fullgör vi bäst våra förpliktelser mot våra läsare, som härmed tillönskas ett riktigt gott nytt år!