DEBATT: Migrationspolitikens brister

Det pågår ständigt någon konflikt i världen som gör att människor tvingas lämna allt de äger och har. Oavsett om det handlar om Irak eller Somalia har vi skyldighet att ge skydd åt dem som flyr på grund av krig eller är förföljda på något annat sätt. Men Sverige har varit dåligt på att leva upp till den skyldigheten.
Varför skulle annars mer än 150 000 människor förra året skriva på ett upprop från kyrkorna, att nu får det vara nog? Många, både asylsökande själva och de som stöder dessa, har upplevt att den svenska asylprocessen inte har varit rättssäker och human. Brist på respekt för den enskilda människan och misstänkliggörande har under lång tid varit rådande hos migrationsmyndigheterna. Även om en del gjorts under de senaste åren är detta inte tillräckligt.

Återigen har förhållandena på Migrationsverket uppmärksammats. En utredning som gjorts av Saco bland dess medlemmar där visar att åtta av tio vill sluta och att ett stort antal redan aktivt söker nya jobb. Skälet till missnöjet är bland annat att förtroende saknas för ledningen på verket. Det framkommer också att det saknas vägledning och policy för hur asylansökningar från olika länder ska hanteras.
Just länderkunskap är något som har framhållits vid diskussioner om att förbättra rättssäkerheten i asylprocessen. När personalomsättningen är hög, vilken den varit under flera år hos Migrationsverket, så försvinner otvivelaktigt kompetens.
Den som fattar beslut om enskilda människors öde måste ha en god kunskap om hur förhållandena kommer att vara för just den personen, efter hemkomst. Förhållandena är också olika för män och kvinnor.

Efter år av förhalning av den socialdemokratiska regeringen ersattes i våras utlänningsnämnden med migrationsdomstolar. De innebär bland annat att den asylsökande också kan få framföra sin sak muntligt, vilket inte var möjligt hos utlänningsnämnden. Samtidigt med införandet av domstolar ändrades också utlänningslagen med syftet att fler skulle få uppehållstillstånd av flyktingskäl i stället för som i dag av humanitära skäl. Dessa förändringar har tillkommit för att stärka rättssäkerheten i asylprocessen.
Detta är nödvändigt för att både de asylsökande och att de som hjälper asylsökande ska känna tilltro till systemet. Risken är annars att rädslan att återvända till hemlandet blir så stor att man väljer att gömma sig och förlita sig på andra människors välvilja och/eller leva på svartjobb i stället för att åka hem.

Redan har dock brister framkommit med de nya domstolarna. Bland annat kan offentliga beslut med känsliga uppgifter orsaka att en asylsökande efter hemkomsten kan råka illa ut. Risken finns också att en asylsökande inte vågar berätta allt med anledning av detta. Detta var inte tanken med förändringen.
Det är nu viktigt att den nye migrationsministern Tobias Billström tar tag i de problem som finns inom asylpolitiken. Det brådskar att komma till rätta med sekretessfrågorna vid migrationsdomstolarna. Dessutom måste Migrationsverkets uppdrag och organisation ses över.
Socialdemokraternas migrationspolitik, med asylsökande som i åratal fick leva i ovisshet utan sysselsättning, var förödande. Den har bidragit till att många människor i dag lever i utanförskap och arbetslöshet utan möjlighet att kunna försörja sig själv och sin familj. (SNB)

Debatt: Migrationspolitikens brister