DEBATT: Min fråga kvarstår

Engagemanget är fortsatt stort i skolfrågan. Det är glädjande att både Lars Andersson, Lärarförbundet och Roger Sevedstam, Lärarnas Riksförbund, försöker bidra och visar på den mångfald av uppgifter, utöver ren undervisning, som möter dagens lärare. Liknelsen om vad som händer med kvalitén på byggarbetsplatsen, eller bilfabrikens löpande band, om alla tvingas bli tusenkonstnärer kan då vara en relevant illustration. Här bekräftas åter hur tydligt utvecklingen inom läraryrket avvikit från trenderna i övriga yrkeslivet. I nästan alla andra yrken har under senare decennier anställdas specialisering och frihet att själva bestämma över sin arbetstid ökat. Skälen har oftast varit höjd effektivitet. Villkoren för lärarna har gått i rakt motsatt riktning. I skolan tycks en mängd uppgifter som tidigare låg på kuratorer, syo-konsulenter, administration, vaktmästare, ledning och speciallärare, i stället ha styrts över direkt till lärarna. Det måste bli läsarens tolkning av Roger Sevedstams långa lista. Är någon förvånad över att det i så fall går ut över tid tillgänglig för planering och förmedling av färdigheter och kunskaper? Inte jag. Under lång tid har det kommit signaler om att skolans reformer inte fungerat som tänkt. I stället för att acceptera att saker varit feltänkta har reformatorerna sökt andra förklaringar till problemen. Det har hävdats att förändringarna måste ha genomförts på fel sätt. Vidare har lärarkåren anklagats för att inte vara tillräckligt entusiastisk. Utifrån en bristfällig analys har lösningen blivit hårdare reglering av lärarnas arbetstid och en byråkratisering av arbetet genom omfattande krav på skriftlig dokumentation i kontrollsyfte. Det senaste exemplet torde vara skriftliga individuella utvecklingsplaner för alla elever. Tanken verkar vara att problem med för långtgående likformighet i form av sammanhållna klasser utan nivågruppering nu ska lösas genom att kombineras med dess raka motsats - undervisning som beställningsskrädderi. Förstår någon hur skriftliga individuella utvecklingsplaner ska kunna ges en praktisk innebörd av en lärarkår som redan i utgångsläget var ansträngd?Jag tror att vi alla tre är överens om att lärarna har en svår arbetssituation. Vi verkar också vara överens om att lösningen ligger i att rensa rejält bland arbetsuppgifterna. Lärarna gör det dagliga jobbet i skolan. Kommunen betalar. Uppenbarligen är båda parter missnöjda. Vi känner att villkoren för dagens skola formats av andra, någon annanstans. För att alls ha en chans att ändra på detta måste vi ha en samsyn i vad vi vill ha i stället. Jag är förvånad över att ingen av de två fackliga företrädarna ens antyder vilka arbetsuppgifter som måste utgå eller minska i omfattning. Om någon har en tydlig uppfattning så är det väl rimligen facket? Fackets uppgift är väl fortfarande att syssla med lärarnas arbetsvillkor? Frågor inställer sig. Beror avsaknaden av svar på att medlemmarna är så splittrade i frågan att facket inte offentligt vågar sätta ner foten? Kan rentav splittring vara en orsak till att dagens situation uppstått? Har det under resans gång inte funnits något enda tillfälle där ett beslutsamt fack kunnat stoppa invasionen av ständigt nya men perifera läraruppgifter? Så min fråga kvarstår - vilka av lärarnas arbetsuppgifter ska minska? Om det mot förmodan inte finns några idéer alls, så föreslår jag en fackligt studieresa för inspiration. Ta Sevedstams lista och åk till landet med världens mest framgångsrika skola, Finland. Vår vänort heter Närpes och ligger i det svensktalande Österbotten.

Debatt: Min fråga kvarstår

Debatten om lärarnas arbetsuppgifter går vidare. representanter från bägge lärarfacken har svarat på kommunalrådet Harald Hjalmarssons fråga om vilka av deras arbetsuppgifter som ska minska. I dag kommenterar Hjalmarsson svaren.