Min skoningslösa och omänskliga politik

Den 2 juni skrev två av kommunens ledande socialdemokrater en debattartikel riktad mot kommunalrådet Harald Hjalmarsson. I dag svarar han på deras inlägg.

Harald Hjalmarsson (M) replikerar på Gunnar Janssons och Tomas Kronståhls artikel från den 2 juni.Arkivbild: Ellen Kindstrand

Harald Hjalmarsson (M) replikerar på Gunnar Janssons och Tomas Kronståhls artikel från den 2 juni.Arkivbild: Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Västervik2010-06-07 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I en artikel om alliansens förändringar av reglerna för sjukförsäkring påstår Tomas Kronståhl och Gunnar Jansson att mitt parti driver en "skoningslös och omänsklig politik". Vidare att jag har "en människosyn som i grunden bygger på ett kallt och hårt samhälle och som leder till ökade klyftor och ett utanförskap som vi aldrig tidigare skådat i Sverige". Låt mig kort beskriva bakgrunden till förändringarna. Problemen beskrivs väl i Arbetsförmågeutredningen 2009. Särskild utredare var Anna Hedborg, tidigare socialdemokratisk minister och riksdagskvinna. Utredningen konstaterade att under perioden 1970-2005 nästan trefaldigades andelen svenskar som lämnade arbetslivet på grund av arbetsoförmåga baserat på sjukdom. Utvecklingen ägde rum utan någon motsvarande allvarlig försämring av det allmänna hälsoläget, tvärtom ökade medellivslängden. Ännu mer oroande var utvecklingen att de som lämnade arbetsmarknaden blev allt yngre.Politiker av olika färg tvingades konstatera att tillämpningen i sjukförsäkringen avvikit från beslutat regelverk. Sedan början av nittiotalet pågick därför en process där regelverket för sjukpenning och förtidspension successivt har skärpts i försök att vända utvecklingen. Trots detta fortsatte ökningen och försäkringen kom att svälja allt fler arbetsmarknadsrelaterade problem. Arbetsförmågeutredningen konstaterar också att den här bilden har gott stöd i statistiken.Att vända decenniers negativa utveckling med stora kostnader för såväl individer som samhälle blev till slut ett måste. Alliansens förändringar följer väl kärnan i den så kallade arbetslinjen som alltid har varit tämligen oomstridd. Linjen innebär att den som kan ska arbeta, åtminstone om man vill ta del av samhällets välfärdsrättigheter. Vidare att aktiva åtgärder är att föredra framför passiva utbetalningar av stöd. Förändringen innebär en viss skärpning av reglerna men minst lika viktigt är den strikta tillämpning av existerande regler som hittills saknats.Kanske har i omläggning inte alla detaljer blivit perfekt utformade: Säkert går det också att finna exempel på några medborgare som i onödan kommit i kläm, men det har inte varit avsikten. I Anna Hedborgs utredning finns fakta som visar att förändringar var nödvändiga och min slutsats är att de sammantaget är riktiga.Sällan ser man i en artikel ett så ideologiskt färgat utbrott från Västerviks normalt förnuftiga socialdemokrater i vad som egentligen är en rikspolitisk fråga. Misstanken ligger då nära till hands att orsaken är vikande opinionssiffror, och att brushuvudena på det centrala partihögkvarteret är de verkliga avsändarna. Alliansens politik handlar om att med sunt förnuft tillämpa redan etablerade principer som arbetslinjen. Min politik bygger inte på skoningslöshet och omänsklighet. I stället bygger den, också vid ett förnyat förtroende, på öppenhet, delaktighet och utveckling för människorna i Tjust och Västervik. Självklart vet jag att inga partier vinner val på att skada människor.
Debatt
Harald Hjalmarsson (M) är kommunalråd i Västerviks
kommun.
Läs mer om