Mindre offentlig konsumtion i rikare Sverige
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Sverige har det blivit en allmän uppfattning att vi blir fattigare och fattigare som nation. Denna uppfattning tycks delas av Peter Johansson. Det är istället tvärt om. Sverige är i dag mycket rikare än för femtio eller tio år sedan. År 1980 hade vi cirka 174 000 kronor i bruttonationalprodukt (BNP) per capita, förra året 2004 beräknas BNP per capita till cirka 264 000 kronor. Beloppen är uttryckta i fasta priser 2000 års penningvärde. Trots att vi i dag är rikare som nation än någonsin tidigare, fortsätter tyvärr nedskärningarna inom den offentliga sektorn.
Detta beror delvis på beslut fattade i Sveriges riksdag! Det är här problemen börjar.
Perioden 1950-1980 ökade den offentliga sektorns andel i förhållande till BNP. Från 1980 till nu minskar andelen av BNP som går till offentlig konsumtion och investeringar. Den offentliga verksamhetens andel av BNP (konsumtion plus investeringar) har minskat från 35,7 procent 1981 till 29,1 procent 2006 enligt (prognos). Detta motsvarar en relativ minskning på 160 miljarder kronor. Det är i stort bara de första åren under 1990-talet som vi har haft negativa tillväxttal i Sverige. Under denna period hade vi dessutom en borgerlig regering.
Vi konstatera att vi har råd med ökad offentlig konsumtion och investeringar!
Vi skrev i ett tidigare debattinlägg att tandvården skall underställas den allmänna sjukförsäkringen. Peter Johansson frågar hur vi skall finansiera denna reform? 2003 hade vårt socialförsäkringssystem ett överskott på 112 miljarder kronor. Enligt beräkningar från svenskt näringsliv och kommunförbundet beräknas kostnaden för en tandvårdsreform till 11 miljarder kronor. Som vi kan konstatera är det fortfarande 100 miljarder i överskott i socialförsäkringssystemet sedan tandvårdsförsäkringen har genomförts. Tilläggas bör även att 2005 beräknas den offentliga budgeten med befintliga inkomster och utgifter redan gå med ett överskott på 37 miljarder kronor. Man kan också konstatera att Peter Johansson totalt nonchalerar de ständigt återkommande rapporterna som bekräftar att det är en mindre och mindre del av den svenska befolkningen som har råd att gå till tandläkaren.
Sedan frågar Peter Johansson hur vi har råd att finansiera en kustjärnväg mellan Karlskrona till Stockholm via kuststäderna i Kalmar län. Företagen måste låna pengar för att kunna växa och utvecklas. Det är det vi kallar investering. Precis på samma sätt måste staten låna för att ekonomin som helhet skall kunna utvecklas och växa på detta sätt får vi också ekonomisk tillväxt i samhället.
När Sveriges riksdag 1853 beslutade om järnvägbyggandet skulle staten både vara ägare och finansiär. För att finansiera järnvägsbyggandet lånade staten pengar utomlands i Hamburg och i Frankrike. Dessa lån som dåtidens borgerliga politiker tog för att utveckla infrastrukturen i Sverige anses som viktiga beståndsdelar i utvecklingen att göra om Sverige till en industrination. Om denna epok skriver för övrigt Västervikssonen Ola Larsmo i en artikel i Dagens Nyheter 17 oktober. Läs den Peter!
Om de borgerliga politikerna under 1850-talet hade genomfört Peter Johanssons ekonomiska politik hade Sverige fortfarande varit utan järnvägar. Eftersom Peter Johansson tar upp infrastrukturen i sitt inlägg så vill jag passa på att förtydliga vår inställning. Eftersom som Kalmar län och framför allt Västerviks kommun har den geografiska struktur som de har så är det extra viktigt att det inte bara är järnvägarna som byggs ut, utan även de vanliga vägarna, framför allt E22:an och givetvis 35:an till Linköping.
Vad har vi att vänta av Peter Johansson och hans kompisar inom den borgerliga alliansen om de vinner nästa års val. Vi kan konstatera att under sin senaste regeringsperiod 1991-1994 skapade de en allvarlig ekonomisk kris i samhället. Arbetslösheten ökade från 3 procent till över 8 procent. Över 200 000 industriarbeten försvann. Dessutom gick flera tusen småföretagare i konkurs under denna period. Den inflationsbekämpningspolitik som den borgerliga regeringen förde 1992-1993 (trots att det inte fanns någon inflation att bekämpa) har haft förödande konsekvenser för både tillväxt och välfärd. Det är denna politik som den borgerliga alliansen marknadsför som arbetslinjen när den istället borde benämnas vid sitt rätta namn arbetslöshetslinjen!
Peter Johansson verkar tyvärr inte ha läst vårt inlägg ordentligt, eftersom han inte har förstått att vi skrivit detta som företrädare för LO- facken i Västervik. Peter Johansson tar även upp den politiska laguppställningen inför nästa val. Så vitt jag vet så är arbetarekommunen mitt uppe i det interna valarbetet, jag antar att moderaterna är uppe i sitt interna arbete också. Peter Johansson kanske har ambitionen att kandidera till en topposition som politiker på det kommunala planet i Västervik?
DEBATT
Dan Nilsson är ordförande för LO-facken i Västervik.