Mindre President Persson, tack!
Realpresidenten. Sveriges demokrati skulle må väl av mindre av den maktutövning som Göran Persson representerar. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Redan innan den nuvarande grundlagen antogs för 30 år sedan, varnades det för att statsministerns position skulle bli för stark. Först under Göran Perssons statsministerperiod har problemet blivit riktigt allvarligt. Det beror på tre saker.
För det första är Göran Persson en politisk maktmänniska, som inte gillar att det blir fel för att andra har gjort bort sig. För att undvika detta har han sett till att samla så mycket makt som möjligt hos sig själv. Att göra hela regeringskansliet till en enda myndighet har gjort att mer av makten hamnar i statsrådsberedningen, alltså det som i praktiken är statsministerns eget departement.
För det andra har socialdemokraterna gjort så dåliga val de senaste två gångerna, att de blivit beroende av stödpartier. I stället för att släppa in dessa partiers företrädare i en koalitionsregering (vilket hade varit det normala i varje civiliserat land), har partierna hållits utanför. Det har gjort att förhandlingsspelet har fått större betydelse, vilket gynnat den som sitter på den högsta posten.
För det tredje har Sverige varit medlem i EU under hela Göran Perssons regeringsperiod. Många av de viktigaste besluten inom EU fattas av ministerrådet, och då är det Göran Persson i egen hög person som företräder Sverige. Att han inte har hela riksdagen bakom sig, eller ens en majoritet, verkar inte spela någon roll för honom. Trots att färre än var tredje väljare röstade på socialdemokraterna i förra valet agerar Persson som om han hade en majoritet bakom sig. I stället för att representera svenska folket, så träder han in i dess ställe med ett demokratiskt underskott som följd.
Vad kan göras åt detta demokratiproblem? Det enklaste är att rösta bort Göran Persson och hans parti från makten. En ny statsminister är inte lika korrumperad av makten. Men det räcker ändå inte.
Det behövs reformer som på allvar delar den politiska makten mellan olika organ. Det är bara bra om riksdagen får mer att säga till om och inte reduceras till ett transportkompani. Det vore likaså en fördel om domstolarna fick större betydelse.
Moderaten Henrik von Sydow är sitt partis representant i grundlagsutredningen. I en debattartikel i Göteborgs-Posten på fredagen skriver han tillsammans med riksdagskollegorna Mikael Odenberg och Sten Tolgfors om att politikens spelregler behöver förändras.
Det vore bra om mer tid kunde ägnas åt att diskutera hur den svenska demokratin fungerar (eller inte fungerar) och hur den kan bli bättre. Det finns goda skäl att skylla på Göran Persson som person och regeringschef, men det förklarar inte all maktkoncentration, nepotism och likriktning.