Mindre socialism och bättre fiske
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det fria handredskapsfisket i södra Östersjön och i de stora sjöarna infördes 1985 genom konfiskation av tidigare fiskerättigheter. Från moderat sida hade vi principiella invändningar. Enligt regeringsformen är varje medborgares egendom tryggad. Ingen kan tvingas avstå sin äganderätt eller tåla inskränkningar av denna utom när det krävs för att tillgodose "angelägna allmänna intressen". Fritt fiske kan inte rimligen ses som ett allmänt intresse jämförbart med till exempel behovet av plats för vägar eller ledningar.
Föreställningen om ett fritt handredskapsfiske som något slags allemansrätt lider av flera svagheter. När utomstående arrangörer vill ordna med fisketurism på andras vatten är det inte så underligt att skärgårdsbefolkningen reagerar.
Redan då lagen infördes befarade vi moderater att vården av fiskebestånden skulle komma att eftersättas. Dessa farhågor har besannats. Det är naturligtvis väl mycket begärt att enskilda ska betala för beståndsvården på vatten som fritt får utnyttjas av allmänheten. Genom socialiseringen av fiskerättigheterna försvann helt enkelt incitamenten att vårda bestånden i en stor del av Sveriges vatten.
Fiskerätten bör alltså återföras till ägarna så snart som möjligt. Dessa kan så öppna fiskevårdsområdena för allmänheten genom fiskekort och på så sätt få medel för att vårda bestånden.
I de allmänna vatten där man av en eller annan anledning önskar bibehålla ett helt fritt fiske är det naturligt att vården betalas av skattemedel.
Sedan finns det förstås en hel del andra problem i våra kustvatten, alltifrån utsläpp från industrier och jordbruk till skarvar och andra skadegörare. Mycket återstår alltså att göra, men en bra utgångspunkt är att skärgårdsbefolkningen återfår sina rättigheter. Riksdagen bör snarast besluta om detta.
DEBATT
Nils Fredrik Aurelius. Kalmar, är riksdagsman för moderaterna.
Nils Fredrik Aurelius. Kalmar, är riksdagsman för moderaterna.