Mona - vad vill hon?
Sahlin. Så har socialdemokraterna valt sin första kvinnliga partiledare. På lördagen valde extrakongressen Mona Sahlin att efterträda Göran Persson. Detta efter en höst fylld av spekulationer och hemlighetsmakeri kring partiledarfrågan.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det entimmestal Sahlin höll på söndagen - hennes första som partiledare - var faktiskt en på många sätt imponerande uppvisning, som kanske dämpar en del av motståndet.
För det första är det alldeles tydligt att Sahlin har betydligt bättre talskrivare till sitt förfogande än huvudmotståndaren Reinfeldt har. Talet var väl hopsnickrat och retoriskt elegant med en tilltalande blandning av konkret och abstrakt, av ideologi och praktisk politik. Detta förvånar egentligen inte, vänstern har alltid begripit sig på retorik och aldrig gått på den naiva myten att formen inte spelar någon roll bara innehållet är bra.Politik handlar om att presenterade budskapet på ett sätt som gör att människor lyssnar.
Men även innehållet i Sahlins tal imponerade. Det hade varit lätt för henne - och säkert dragit ner applåder - att ägna talet åt tillbakablickar och gliringar mot företrädaren, vars sista val som partiledare också var partiets sämsta någonsin. Det är alltid tacksamt att slå på den som redan ligger. Men Sahlin föll inte för frestelsen.
I stället blickade hon framåt och talade om de utmaningar socialdemokraterna står inför. Hon är den första socialdemokratiska ledare som valts när partiet är i opposition, något som säkert påverkat hennes perspektiv.
Frågan om exakt vad Sahlin vill göra som partiledare fick inte något definitivt svar nu heller. Men vi fick i alla fall en del tydliga fingervisningar.
Ett sådant tydligt - och mycket välkommet - besked gav Sahlin till EU-moståndarna i det egna partiet. "Det dags att lämna ja och nej till EU. Det är dags att inse att EU är en politisk arena som vi är verksamma på", sa hon bland annat.
Hur pass farlig Sahlin blir som oppositionsledare återstår att se. Det är en sak att hålla ett elegant segertal på partikongressen men en helt annan att ta hem den offentliga debatten.
Fredrik Reinfeldt bör genast anta Sahlins debattutmaning så att hon tvingas ut i hetluften. Det är där det avgörs - inte bland de egna i Folkets Hus.