Motarbeta inte friskolorna

Friskola. Folkpartisten Jan Björklund, numera partiledare, på besök i Östra Akademin, friskola i Västervik, våren 2006.Arkivbild: Matilda Ahl

Friskola. Folkpartisten Jan Björklund, numera partiledare, på besök i Östra Akademin, friskola i Västervik, våren 2006.Arkivbild: Matilda Ahl

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-09-14 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Intresset för att starta och gå i friskola har aldrig varit större än i dag. Samtidigt höjs röster för att det gått för långt och att man nu måste göra det svårare att starta friskolor och lättare att stänga igen dem. Jag förstår inte riktigt den logiken. Varför ska det som är populärt ransoneras?
För mig står friskolorna för valfrihet, kvalitet och mångfald. De existerar uteslutande för att elever vill gå där, för att de erbjuder något unikt. I grunden är det oerhört tilltalande att människor har idéer som de vill förverkliga och att skolorna tävlar om att erbjuda den bästa utbildningen. Att människor lägger ned all sin kraft på att skapa en bättre skola är något vi borde vara glada över och bejaka.
När detta är sagt så måste man också konstatera att fler friskolor inte är lösningen på alla problem i skolan eller att det inte finns några problem på friskolorna, långt ifrån. En rad åtgärder måste till för att förbättra den kommunala skolan också - exempelvis betyg tidigare, mer lärarfortbildning och en ny gymnasieskola. Men det finns en kraft i valfriheten som inte ska underskattas. Att kunna välja en skola man tycker är om och välja bort de dåliga är bra för alla elever. Det tvingar varje skola att skärpa sig lite extra för att få elever.

Trots att friskolorna är en rätt liten företeelse (endast åtta procent av eleverna) så utmålar socialdemokraterna och andra dessa ofta som roten till allt ont i skolan, när det snarare är bristande ordning och fokus på annat än kunskaper som orsakat problemen. Jag tycker att vi borde ägna mycket mer kraft åt att förbättra de kommunala skolorna, i stället för att stoppa alternativen.
Den kommunala skolan blir inte ett dugg bättre av att vi gör oss av med bra friskolor. Det är ju dåliga skolor vi ska bli av med, dåliga friskolor och dåliga kommunala skolor. Därför behöver vi skärpa granskningen av skolorna och staten måste få verkningsfulla instrument att sätta in mot dem som inte sköter sig.
Det finns otaliga exempel på kommuner som nu säger nej till nya friskolor. Det går som en löpeld genom landet - Göteborg, Norrköping, Gävle, Umeå, Karlskrona, Örebro, Laholm?

Det är ju inte så opportunt att vara emot valfriheten i sig längre, så nu förs en massa andra krystade skäl fram. Antingen är skolan för liten. Eller för stor. Eller så har den en inriktning som redan finns i kommunen och därför inte behövs. Eller så har den en inriktning som inte finns och därför kan bli för populär. Ekonomiska argument förs ofta fram. Friskolorna tar resurser från de kommunala skolorna påstås det, men de "glömmer" att kostnader också försvinner när elever väljer andra skolor.
Jag tror inte att kommunerna behöver vara så bekymrade. Alla friskolor kommer inte igång, det är för tufft att få elever eftersom den kommunala skolan ofta klarar konkurrensen rätt bra. Om den inte gör det, så finns det säkert skäl för eleverna att välja bort den skolan.

Under min tid som kommunalråd lärde jag mig att det går att undvika problem om man vill, det handlar om inställning. Man kan samarbeta med, i stället för att motarbeta, friskolorna. Vi hade aldrig klarat vare sig ekonomi eller kvalitet i skolan utan alla friskolor och en schysst konkurrens om eleverna.
Därför vill jag rikta en uppmaning till de styrande i kommunerna: sluta bete er som dåliga förlorare! Lägg bort de ideologiska skygglapparna och börja samarbeta. Ge de kommunala skolorna samma frihet som friskolorna har, då kan de ta upp tävlan på allvar. Tillsammans kan man skapa en skola av mycket hög klass. (SNB)
DEBATT
Mats Gerdau är riksdagsledamot för moderaterna och ledamot i utbildningsutskottet. 
Läs mer om