DEBATT: Möte på lika villkor

Vilken roll bör det frivilliga folkbildningsarbetet spela under de närmaste åren? Att stora grupper av ungdomar läser på högskolor och universitet och att allt fler äldre efter lång yrkesverksamhet gör på samma sätt förringar inte betydelsen av traditionellt folkbildningsarbete. Detta måste nämligen ses mot bakgrunden av den totala samhällssituationen som präglas av stora ekonomiska kretslopp, alltmer komplicerad teknik och massmediernas dominans inom opinionsbildningen.
Den klassiska studiecirkelns betydelse fortlever - inte minst gäller det samhällskunskap. Den innebär ett studium av helhet och sammanhang. Det räcker inte med katederundervisning, hur moderniserad den än är.
I studiecirkeln möts deltagarna på lika villkor. Människor med varierande kunskaper och erfarenheter träffas för att lära av varandra. Att folk har åsikter är bra men det räcker inte - insikter är lika nödvändiga.

Flyktingar och invandrare medverkar till en mångkulturell utveckling. Tyvärr existerar främlingsfientlighet och rasism. Därför kan folkbildningsarbetet för tolerans och mot fanatism få avgörande betydelse. Oberoende av social och kulturell bakgrund måste människor lära sig ömsesidig respekt. Att i studiecirklar och samtalsgrupper träffas är en bra utgångspunkt.
Lagstiftningen mot etnisk och annan diskriminering är betydelsefull. Den är emellertid långt ifrån tillräcklig. Riksdagen kan knappast lagstifta om hur den enskilde skall tänka och hur människor skall se på varandra. Hur dessa frågor sköts i förskolor, grundskolor och gymnasier är av stor vikt. Därvid kompletterar utbildningssamhället och den fria folkbildningen varandra.
Hur idrotts- och ungdomsledare tänker och handlar påverkar barn och ungdomar precis som lärarnas undervisning och samtal med eleverna. Tolerans och ömsesidig respekt måste genomsyra samhället i stort och konkretiseras i alla mindre enheter. Ibland kan arbetet synas tungt men det finns många uppmuntrande erfarenheter. Människor vill förstå andras bakgrund och situation. Närhet och personlig bekantskap undanröjer fördomar och främjar vänskap.

Samhällsämnen är viktiga inom folkbildningen. Detta får inte skymma betydelsen av studiecirklar och kurser som i första hand innebär gemenskap. Att studera politik och ekonomi står inte i motsättning till akvarellmålning, knyppling och vävning. Lärandet är en del i alla dessa ämnen liksom samvaron.
Den moderna informationstekniken öppnar nya möjligheter. Denna kan emellertid inte, trots att många tror motsatsen, ersätta det tryckta ordet. Både i yrkesutbildningen och i folkbildningsarbetet behövs fackböcker och skönlitteratur. Studieförbunden har ett stort ansvar för det kulturella arvet då det gäller poesi, prosa och dramatik. I litterära studiecirklar och vid samtalsträffar om författare och böcker får läsintresserade möjligheter att lära känna och diskutera viktiga författarskap.

Läsandet ökar förmågan att brottas med problem, att skriva och att tala inför andra. Därför är det önskvärt att föräldrar läser för sina barn redan i tidig ålder. Det är ett folkbildningsarbete med hemmet som bas och som grundlägger nyttiga vanor. Självklart måste studieförbunden stimulera en sådan utveckling.
Många människor har tillräckligt bra ekonomi för att kunna betala vad det kostar. Samtidigt vet vi att det finns stora grupper som lever på marginalen. Många barnfamiljer är rent av fattiga. Detta måste de politiska beslutfattarna beakta. Samhällets ekonomiska stöd till folkbildningsarbetet är lika angeläget som bidragen till idrotten.
Den offentliga bidragsgivningen till folkbildningen har urholkats. Därmed ökar riskerna för skillnaderna mellan två grupper: å ena sidan de som har råd att betala och å andra sidan de som av ekonomiska skäl ställs utanför. Denna tendens är olycklig i ett samhälle där kulturpolitiken bör präglas av demokrati, delaktighet och allas möjligheter.

Debatt: Möte på lika villkor