Alltför många barn och ungdomar motionerar inte tillräckligt. Det finns undersökningar som visar att barn i dag rör sig 50-70 procent mindre än rekommenderat.
Övervikt och fetma hos barn och ungdomar har genom ett alltför fysiskt passivt liv blivit ett allvarligt hälsoproblem. Det är i barn- och ungdomsåren som goda vanor grundläggs och den skada som fysisk inaktivitet gör på hälsan kan inte heller repareras i vuxen ålder. Därför krävs insatser från vuxensamhället för att stimulera barn till ökad fysisk aktivitet.
Nu visar nya forskningsrön att ökad daglig rörelse och motion i skolan inte bara minskar risken för fetma och hjärt- och kärlsjukdomar utan också förbättrar resultaten i skolan. Forskningen visar dessutom att det blir lugnare i klassrummet bland de elever som har idrott varje dag. Egentligen är detta inga nyheter utan snarare sunt förnuft. Det säger sig själv att daglig motion som gör oss piggare, ökar koncentrationsförmågan och därmed också förbättrar inlärningen.
Enligt forskningen i Bunkefloprojektet blev 96 procent av dem som haft daglig idrott behöriga till gymnasiet medan 89 procent av dem som haft det två gånger i veckan blev behöriga. Störst skillnad blir det för pojkarna som får påtagligt högre betyg i svenska, engelska och matematik. Tidigare avhandlingar i projektet har visat att daglig fysisk aktivitet också ger bättre muskulatur, skelett och motorisk förmåga.
Det finns tydliga samband mellan den motoriska förmågan, det vill säga balans och koordination, och koncentrationsförmågan. Bättre motorik ger också bättre resultat i framför allt svenska och matematik, enligt forskarna.
För mig talar forskningsresultaten sitt tydliga språk. Den svenska skolan är på väg åt fel håll där idrottsundervisningen konsekvent har minskat och ersatts med stillasittande inomhusundervisning. Resultatet av den skolpolitiken är trötta och okoncentrerade elever med dåliga skolresultat. Kommunerna och de enskilda skolorna har ett stort ansvar för väl använd skoltid, men det är angeläget att staten också tydligt markerar betydelsen av barns och ungdomars fysiska aktivitet och skapar utrymme för detta i skolan.
När jag nyligen besökte en uteförskola i Kalmar mötte jag barn och förskollärare som med självklarhet och lust låter fysisk aktivitet vara en naturlig del av vardagen. Men vad händer när dessa barn går vidare till förskoleklass och grundskolan? Varför inte satsa på utegrundskolor också?