DEBATT: Myten om den blågula kärnkraftverks säkerhet

Hur viktigt det än är att debattera ansvarsfrågan för den bristande säkerheten vid kärnkraftverket i Forsmark måste debatten snart ta ett steg vidare. Problemen i Forsmark visar att den mänskliga faktorn alltid kommer att göra kärnkraften till en säkerhetsrisk. Bristande säkerhetskultur och stressande produktionskrav blir vi av med först när kärnkraften stängs av för gott.
Frågorna om reaktorsäkerheten har tillsammans med avfallsfrågan och kopplingen till risken för en ökad kärnvapenspridning alltid varit de tyngsta argumenten mot kärnkraften. Hur länge har vi inte fått höra att det som hände i Tjernobyl aldrig kan hända vid svenska kärnkraftverk, att "vår" kärnkraft är säkrast i världen? Detsamma säger man för övrigt i bl.and annat USA, Japan och Sydkorea. Också ägarna av Tjernobyl hade "världens säkraste kärnkraftverk", innan det omöjliga inträffade. Det går inte att komma ifrån att även blågula reaktorer kan haverera med fruktansvärda konsekvenser som följd.

Ett problem med de svenska reaktorerna är att de är gamla. År 2010 - om tre år - har samtliga passerat sin ursprungligen uppskattade tekniska livslängd, 25 år. Dessutom bygger de på en i grunden gammal teknik som tillkom när vi såg på svartvit tv och körde omkring i Volvo Amazoner.
Reaktorinnehavarna menar att det går att bygga in ny säkerhet för att minska både sannolikheten för att något ska inträffa och konsekvenserna om det skulle göra det. Men det räcker inte. Det ändrar inte på reaktorernas läge nära samhällen och storstäder eller deras grundläggande fysiska konstruktion. Utan att dra jämförelsen för långt kan man säga att det är svårt att bygga in krockkuddar, sidokollisionsskydd och liknande i en gammal Amazon. Och det går inte att trä en nylonstrumpa över en svartvit TV och få färg.
Men det värsta är ändå att människorna som sköter kärnkraftverket måste fungera i alla lägen. Människor blir trötta. De blir stressade. De dricker alkohol. De gör fel. Det går inte att bygga bort människorna och det är därför som den mänskliga faktorn en gång för alla borde krossa myten om kärnkraftens säkerhet.

Lyckligtvis har forskning på senaste tiden allt tydligare visat att kärnkraften kan ersättas med en effektivare energianvändning och moderna, miljövänliga energikällor. Om världens regeringar fasar ut de omfattande subventionerna till kärnkraft och fossil energi och introducerar en "förorenaren-betalar-princip" är förnyelsebar energi redan konkurrenskraftig.
För bara en vecka sedan släppte Greenpeace International och European Renewable Energy Council (EREC) en rapport om framtidens energisystem som visar att det är fullt möjligt att minska de globala koldioxidutsläppen med nära 50 procent samtidigt som kärnkraften fasas ut - utan att det påverkar ekonomin negativt.

Forskarna bakom rapportern har beräknat att förnyelsebar energi kan tillgodose nästan 70 procent av världens elbehov och 65 procent av all uppvärmning 2050. Och då har man räknat med den snabba ekonomiska tillväxten i länder som Kina, Indien och Afrika. Nyckeln är att samtidigt effektivisera energianvändandet i byggnader, transporter och industri.
Det vi pratar om är en energirevolution från ett föråldrat, miljöfarligt energisystem till ett modernt och miljövänligt system. Det kommer inte att ske automatiskt och det kommer inte att vara gratis, men det kommer att bespara oss en massa utgifter jämfört med att fortsätta som vi gör idag. Om Greenpeace lyckas förmedla det, finns det hopp om att fler beslutsfattare vaknar upp och inser att den hårt subventionerade och farliga kärnkraften varken är säker, billig eller lösningen på klimatproblematiken.

Debatt: Myten om den blågula kärnkraftverks säkerhet