Några av sommarens bästa stunder
Vikingabåt. Våra grannar på Vinön på väg ut i sin typiska Hjälmaresnipa, med samma form som vikingarnas båtar hade, för att se efter om det gått på någon gös på näten ute i Hjälmaren. FOTO: HANS BRANDIN
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Till Örebro, svarade den tyske mannen.
I mina kustnära öron lät det som ett roligt skämt. Att segla till Örebro var väl ändå inte möjligt? Mina associationer till Örebro var skor och vattentorn, inte hav och segel.
Men han stod på sig och sa att det finns ett utmärkt kanalsystem som tar en seglare ända till Örebro.
Först i somras förstod jag att tysken inte var ute och seglade när han skulle ta båten till Örebro. Jag förstod det sent en kväll i juli då familjen stävade fram över Hjälmaren med vägverkets bilfärja från Hampetorp ut till Vinön. Det är en färjetur på en halvtimma från Hjälmarens södra strand till Vinön där det bor runt 100 personer året runt, en siffra som mångdubblas om sommaren.
Först på färjan förstod jag hur stora farvatten det är frågan om, att det finns gott om plats att segla på och att om färjan gått igenom kanalerna in från Mälaren så kunde nog den tyska segelbåten slinka igenom.
Vi hade hört så mycket om Vinön och vi blev inte besvikna. Mitt i natten blev vi mottagna med nykokta kräftor på balkongen hemma hos vårt värdpar. Inte ens myggen kunde störa friden och lugnet mitt ute i Hjälmaren.
Sen blev det blev ett par lata dagar då vi lojt for runt med våra hyrda cyklar på ön och kikade.
Var tidigt uppe tog morgondopp och köpte nybakat bröd hos bagaren mitt på den lilla ön. Från alla små stickvägar kom andra cyklister med samma självklara mål. Det påminde mig väldigt mycket om Öland på sommaren, där det också dräller av folk som inte gör något annat än cyklar runt och badar eller handlar mat i den flacka lättrampade terrängen.
Men vi gjorde annat också tack vare våra bekanta på Vinön. I ottan och på sena kvällen var vi med ute och vittjade nät och fick vara med om att dra upp många fina gösar, Hjälmaregös som en månad senare blev världens första miljöcertifierade sötvattenfisk. (Då smakade våra frysta filéer extra gott).
Ett underbart gammalt fiskeläge var vår bostad där vi kunde se den typiska Hjälmaresnipan när grannarna puttrade ut för att vittja.
Det finns ingen affär på ön, har man glömt köpa med sig mat får man överleva på skorpor och kallrökt lax som produceras på ön. Allra enklast är det förstås att bege sig till värdshuset där det svänger rejält på somrarna. Vinön var Tottas givna spelning på sommaren, nu spelar andra ur svenska musikeliten där ute i Hjälmaren.
En av dem som driver värdshuset är Therese Allard från Gamleby, min systerdotter.
På värdshuset åt vi självklart gös. Jag kopierade sedan den dragonkryddade såsen när vi skulle äta gösen hemma så att vi kunde väcka liv i minnena från några av sommarens bästa stunder. Vi vill gärna återvända till Vinön.
Någon gång vill jag komma seglande.
KOLUMNEN
Hans Brandin