Under torsdagskvällen arrangerade Lärarförbundet ett utvecklingssamtal mellan politiker, facketrepresentanter och kommunanställda inom skola och förskola. Först presenterades den av Lärarförbundets utförda skolranking, som släpptes samma dag. Sedan satte vi i grupper och förde en dialog och diskussion om skola, förskola om hur det ser ut i nuläget och vilka visioner vi har för framtiden.
I slutändan fick vi politiker berätta vad som sades i grupperna och hur vi upplevde situationen.Mycket handlade om det alvarliga läget ute i verksamheterna och hur många i personalen vittnade om att personal och rektorer mer eller mindre går på knäna, vilket i slutändan drabbar barnen.Det som förvånade mig och säkert många fler, var kommunalrådet Harald Hjalmarssons "aha"-upplevelse över läget ute i verksamheterna, vilket han tyckte var en dyster information att ta till sig.
Men Harald Hjalmarsson, det är ju det här vi hela tiden varnat för. Går man för hårt fram med nedskärningar och besparingar så skapas sår ute i verksamheterna. Sår som är mer eller mindre djupa. En del sår blir infekterade och tar lång tid att läka. Som kommunalråd måste man vara medveten om vilka konsekvenser de beslut som man tar, får ute i de kommunala verksamheterna. Det får inte bli en överraskning att både barn och personal far illa. Vi politiker måste vara visionärer, där vi med fingertoppskänsla tar långsiktigt hållbara beslut, så att våra verksamheter mår bra och utvecklas på ett konstruktivt sätt. Att ständigt sätta plåster på de sår som vi politiker skapar är inte i längden hållbart.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det går fort att förlora kommuninnevånarnas och kommunanställdas förtroende, men det tar oftast mycket lång tid att återupprätta desamma. Vi politiker måste fokusera mer på de mjuka frågorna, både i vår framtidsvision och i de beslut som vi idag tar. Det är så vi bygger ett långsiktigt hållbart samhälle där människor mår bra, där människors kreativitet och utvecklingspotential på bästa sätt tas tillvara.
Ett litet plåster på såren är de nio miljoner som nu den sittande majoriteten skjuter till skolan och barn och utbilningsnämndens budget för 2014. Det är jättebra, men det räcker inte till de behov som finns. IT-satsningarna har under lång tid varit eftersatta och det krävs enligt de som tagit fram den nya IT-strategin, någonstans i storleksordningen 12 -13 miljoner att komma på en nivå som krävs för att få kontinuitet i IT-utvecklingen.
Ytterligare ett litet plåster på såren är 3,5 miljoner till lärarlönerna. Utav 290 kommuner i Sverige så ligger Västervik på en inte allt för hedrande 278:e plats. Detta kommer om inget görs, ställa till med stora bekymmer när de kommande stora pensionsavgångarna kommer att kräva en omfattande nyrekrytering av lärare och förskollärare. Då gäller det att vi lönemässigt ligger på en sådan nivå att vi kan konkurrera om de med högst kompetens, det vill säga de bästa lärarna och de bästa förskollärarna. Sedan är inte lönen helt och hållet avgörande för var man väljer att etablera sig som ny kommuninnevånare. Det kommunala klimatet, den framtidsvision som kommunen har och den fingertoppskänsla som vi politiker besitter, är också avgörande.
Det är val om mindre än ett år och jag vädjar till alla politiker om en sansad kommunal debatt, med en respekt för sina politiska motståndare, utan personangrepp och politisk pajkastning.