Miljöpartiets tilltänkte partisekreterare knivrånades och nyheten toppade sajter och tidningar - istället för att fokusera på den åtminstone inbillat omstartade Socialdemokratins förstamajfirande.
Två dagar senare när Socialdemokraternas budgetmotion presenterades toppades rapporteringen av bin Ladin. Ingen vidare medievecka för Socialdemokratin.
Formen för förstamajfirandet är den samma för varje år, men det blir glesare och glesare och gråare och gråare i leden. Man agerar fortfarande som om partiet vore en pigg och radikal rörelse, riktigt så är det inte - varken politiskt eller på andra vis. Frågan är om inte rullatorerna snart blir i klar majoritet över barnvagnarna i förstamajtågen. Som symbol för den svenska Socialdemokratin är förstamajdemonstrationerna klockren.
Politiskt innebar första maj inga större avslöjanden men de få som tittade fram fanns också med i partiets vårbudgetmotion.
Det ska satsas på sänkt avgift i den kommunala musikskolan, fri entré till statliga museer, sommarjobb i kommunerna och åtskilliga miljoner föreslås läggas på en så kallad kompetenskommission. Annars uppehöll sig Juholt i sitt tal bland annat vid pensionsöverenskommelsen och kring ideologiska etiketter och piruetter som han gärna tar till i brist på annat. Och så ett utrotande av barnfattigdomen, så klart - det har blivit ett av hans stora nummer. Barnfattigdomen är utan tvekan en viktig fråga.
Men hur klokt är det att fokus riktas mot att minska klyftor? I stället borde all kraft riktas mot att de med små marginaler ska få det bättre.
För de andra rödgröna partierna har det också varit motionssläpp i vårbudgettider.
Miljöpartiet går högerut och Vänsterpartiet tar långa kliv åt vänster och ankrar vid sin företags- och skattebetalarfientliga politik. Partiet vill riva upp samtliga jobbskatteavdrag, införa ett nytt vidlyftigare ekonomiskt ramverk och avskaffa tidsgränserna i sjukförsäkringen, för att nämna tre ting.
Nu är skilsmässan mellan de tre ett otvetydigt faktum - det är redan svårt att se ett gemensamt rödgrönt paraply om tre år inför valet 2014.
Sedan valet av Juholt har Socialdemokraternas opinionssiffror legat stabilt kring valresultatets. Hittills har alltså det fria fallet i opinionen, som vi såg efter valet, hejdats och återtagits. Det kan mycket väl vara tillfälligt - än är inte ens Juholts hundra första dagar till ända. I valrörelsen trodde socialdemokrater och den rödgröna trojkans ledargestalter att om de bara presenterade politik skulle allt vändas till deras fördel. Det blev tvärtom. Återigen är vi i ett läge där löften om konkret politik utlovas in i framtiden.
Juholts skojigheter, oneliners och liknelser är kanske lite småkul i måttliga mängder. Men redan vid det här laget börjar åtminstone jag tröttna - de väljare som ställt sitt hopp till Socialdemokratin förväntar nog också mer än fluffiga visioner och lustigheter i parti och minut. Vad står Håkan Juholts vision om "värdeburen tillväxt" och den särskrivna visionen om "social demokrati" för i praktisk politik? Svar levereras i samband med budgetmotionen i höst. Sägs det, åtminstone.
För att travestera Olof Palme, när han kritiserade dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn för att inte ta svensk utrikespolitik på allvar: Svensk politik - det är inga pajaskonster, det är inte he he och häpp häpp.