Alliansen gick i veckan ut med att de vill ha betyg från årskurs fyra, läskunnighetsmål för årskurs ett och digitaliserade nationella prov med extern rättning. Tyvärr går man till viss del vidare i samma spår som tidigare, där mer kontroll verkar vara det som ska leda till bättre kunskaper. Men så "enkelt" är det inte, vi kan inte "kontrollera" fram bättre resultat.
Att sätta upp ett läskunnighetsmål ger i sig inte fler läskunniga elever. När man dessutom vill göra det obligatoriskt för lärarna i årskurs ett att använda sig av bedömningsstöd för läsa, skriva och räkna så visar det på tydliga brister i förtroendet för oss lärare. Här ska det ses som ett sätt att "stödja lärarna i att identifiera olika elevers behov av stöd". Men vi lärare är fullt kapabla att identifiera eleverna som behöver stöd och vi är också kunniga nog att tala om vilket stöd de behöver utan ett "obligatoriskt stödmaterial". Det är när stödet ska sättas in som det oftast brister då stödet inte finns tillgängligt inom de ekonomiska ramar som politikerna satt upp. Lägg istället energin på att se till att förutsättningarna finns för alla lärare och elever så blir resultaten bli bättre och fler elever lär sig läsa tidigare.
Samma sak när det gäller betyg i årskurs fyra. Enligt Alliansens förslag så ska "betyg stimulerar elever att nå så långt som möjligt". Men det är ett påstående som det finns inte finns något vetenskaplig stöd bakom. I och med att man föreslår betyg under i hela mellanstadiet ska kraven på att upprätta individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen avskaffas i dessa årskurser. Det är i och för sig något som skulle påverka många lärares arbetsbelastning på ett positivt sätt men när det gäller att stimulera elevernas lärande finns bättre sätt än att ha betyg i årskurs fyra. Ett sätt är att se till att vi lärare får ägna mer tid åt att skapa smarta och utmanande lektioner, dvs ge oss mer tid än den kvart vi har idag åt att för- och efterarbeta en lektion. Att säga att det är betyget i sig som ska leda till bättre kunskaper är ungefär som att tro att en 100-meters löpare springer snabbare om man köper ett nytt tidtagarur.
När det gäller extern rättning av de nationella proven finns det, i mitt tycke, något att jobba vidare på. De nationella proven tar oerhört mycket tid i anspråk att rätta och bedöma och de flesta arbetsgivare är inte tillräckligt bra på att anpassa arbetsåret efter detta faktum. Så ur ett arbetsmiljöperspektiv liksom för att få till en mer likvärdig bedömning så är det inte fel att proven hanteras annorlunda än idag.
Ytterligare ett förslag som Alliansen presenterar ett så kallat "lågstadielyft" för att utbilda fler lågstadielärare och det ska finnas fler speciallärare i skolan. Det är bra att man nu ser behovet av fler lärare och även att vi behöver fler specialpedagoger i skolan. Men de dyker inte upp av sig självt bara för att man tillsätter fler utbildningsplatser. Vi vet att fler lågstadielärare och fler speciallärare får man den dagen man gör läraryrket mer attraktivt. När får vi se det ”lyft” som kommer göra skillnad, det vill säga lönelyftet?