DEBATT: När ska vi säga sanningen om Kina?

Tar länsdelegationen tillfället i akt att fråga de kinesiska värdarna om hur det egentligen är ställt med respekten för mänskliga rättigheter i Kina? Eller?. "Det är inte det som är syftet med resan", skulle de kanske svara - och i någon mening skulle de ha rätt. Det är bara det att detta aldrig tycks lämpa sig vid officiella och kommersiella kontakter med Kina över huvud taget.
Alla känner till situationen i Kina och hur allvarliga den kinesiska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna är, men ingen säger något eftersom det aldrig är "rätt tillfälle".´Svåra frågor ska alltid diskuteras någon annan gång.
Näringslivskontakter måste vi ju ha, och inte vill man sabotera affärerna och utbytet genom att påpeka att Kina må ha en halvkapitalistisk ekonomi men ändå fortfarande är en kommunistisk förtryckarstat.

Politiska kontakter måste vi ju ha, gärna på högsta nivå, som när statsminister Fredrik Reinfeldt tog emot Kinas president i våras. Men inte ska svenska politiker förstöra den goda stämningen runt de svensk-kinesiska lunchborden genom att dra upp tråkiga saker, som Kinas generösa användning av dödstraff, den internetcensur regimen ägnar sig åt, det stora antalet politiska fångar, Kinas stöd av förtryckarregimen i Burma, ockupationen av Tibet, Taiwanfrågan eller andra exempel på det kinesiska kommunistpartiets maktfullkomlighet och brist på respekt för mänskliga rättigheter.
Och i idrottsliga sammanhang kan man absolut inte ta upp dessa frågor - idrott ska ju föra människor samman, inte underblåsa konflikter, kantänka. Internationella Olympiska Kommittén - denna genomkorrumperade inrättning - förlade 2008 års olympiska spel till Kina, vilket faktiskt var ett skandalöst beslut. Inte ens IOK kan rimligen kan vara okunnig om vad som pågår i landet. Svenska idrottare deltar i Peking-OS, trots att de också måste veta vad spelen kostar det kinesiska folket - inte bara de hundratusentals människor som tvångsförflyttas för att den olympiska byn ska kunna byggas.

Frågan som måste ställas är när och i vilket sammanhang vi ska ta upp dessa frågor med kineserna. Eller ska vi fortsätta att vara passiva, le och jamsa med bara vi får göra affärer och utbyta vänskapligheter med dem?

Debatt: När ska vi säga sanningen om Kina?

Rätt tillfälle? Just nu är en grupp ledande företrädare för Kalmar län och Västervik på besök i Kina. Syftet är att tala samarbete och näringslivsetableringar, och det är det naturligtvis inget fel med. Det är vad som inte sägs och görs som är problemet.